Onsdag 14 november

6. Ultima Thule - Gråkappan

En novembernatt när stormen bröt lös
Banka det på dörren hos bonden Per
vem kan det vara sa hustrun och rös
Tänk om rövarna är här
Men där stod en man i en kappa grå
Smutsig och fransig i stormen som tjöt
Du är främling sa Per men kom in ändå
Och värm dej du är ju blöt

En främling jag är sanna dina ord
Och en man som du aldrig har mött
Men om nåt ska kastas från ert dukade bord
Tar jag tacksamt emot
För jag är hungrig och trött
Barnen stod skrämda tätt intill sin mor
Och blickarna for mellan mannen och far
Men Per bara log och sa kom slå er ner
Om det duger med barkbröd det är allt som vi har

När mannen var mätt och han tackat sin värd
Satt han tyst vid sin skål som var tömd
Ur sin kappa tog han fram men liten liten sak
Som han förut hållit gömd
Per glodde häpet på Gråkappans fat
När han såg på vad där nu fanns
Där låg det och blänkte en gulddukat
Som stråla i alla sin glans

Min herre sa Per jag kan ej ta emot
Sådan skatt om ni så var min bror
Men gråkappan sa det var inget min vän
Jag äger mer än du tror
Din gryta var knapp du har gjort vad du kan
Jag fick vad du hade och sorgen känns tung
Att jag inte tog med mera guld till den man
Som just mättat sin egen kung

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1