Torsdag 21 november

10. Karolinerna - Bedrövelsen tidevarv


Jag sitter ensam på mitt rum.
Jag har ingen att prata med, jag är som en stum.
Vad ska jag ta mig till och vad skall jag göra ikväll?
Hela staden är död och jag längtar just efter dig.
Tiden har blivit som en vän. Just nu, när höstmörkret fallit över mig.
Så säg mig, så säg mig: var finns du min vän? Just nu när jag behöver dig.

Ref.
Säg mig, säg mig: var finns du min vän, just nu när jag behöver dig?
Vi lever i bedrövelsens tidevarv.
Säg mig, säg mig: var finns du min vän, just nu när jag behöver dig?
Vi lever i bedrövelsens tidevarv.

Somliga säger: när skall du blir stor?
Se så på din äldre storebror.
Jag sticker till tunnelbanan och tar tryckan hem till mor. På vägen dit såg jag en berusad man.
Han betedde sig som ett svin. Han skallade en så att tänderna for med ett grin.
Vi lever i en förvriden och galen värld.
Så säg mig: varför skall det vara så här?

De pratar om fred och börjar nya krig. Hela världen är sned och livet är en enda strid.
Så varför är det så många som dör, vad är det för ena som styr, så att krutröken yr?

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1