Lördag 5 december

6. Bäring nord

Jag har seglat över havet snart nog i tjugo år
Lärt hur dystra dagar kommer och går
Alla oceaner har varit för mig en bädd
Och i storm på vilda vatten jag aldrig varit rädd

Men nu kallar mig den jord
Där i norr den sköna nord
Och det tär min kropp och själ
att jag ej är där
Och för mitt inre öga
ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kallas hem

Brevet från min son kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders spår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
Och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår

Ja nu kallar mig........

Längtans starka vingar bär mig hem
Skall aldrig mera lämna släkt och vän
I Sverige finns du kvar
Jag minns dig kära far

Ung och stursk i sinnet. Inga drömmar sköts i sank
Jag matas har med minnen, fast utsvulten och pank
Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort
Och tankar om ett äventyr, är att minnas år som gått

Ja då kallar mig.........

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1