Onsdag 2 december

2. Stulna drömmar

Säg hör du tonerna
av gnissel, skrik och bråk
Ser du de sprickor som sig sprida här alltmer / som sprider sig allt mer
Här var en gång så vackert,
här levde vi i fred
Nu skakas åter landet,
ingen trygghet med jag ser

Så växer tuggan, besk,
och ilskan blir till hat
Vad fattas dig som vägrar så att se
Så växer tuggan, fyller mun med dålig smak
Vad fattas dig som inte vågar se

Symboler tas ifrån mig,
stjäls och svärtas ner
Sanning och dess motsats
i ett töcken simmar de
Vilken vilja, vilken tanke
som så illa tagit rot
Och vilset vandrar många
med tiden fler och fler.

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1