Fredag 15 december

13. Slag vid Birkabro

Jag var gången nedåt viken, stod och skänkte sjön en blick,
Då en kylig fläkt av nordan riste vassen där den gick!
Lätt som en krusning kom på ytan av den spegel som där låg,
Horisonten tog mitt öga och dit bortåt så jag såg!

Vi vänta inga vänner, nej vi vänta ingen alls,
Men över sjön sågs komma nio skepp med män och allt!
Såg vinden slå i segel, de for fram med faslig fart,
Sköldbehängd var reling och för drabbning där var klart!

Så mot husen då jag löpte, mötte Agvald där på stig:
”Vi måste larma folket, om nu strid det måste bli!”
Arnor Jarlaskald i salen, såg upp då vi kom in;
”Fly mig hornet där på väggen! Ta och hämta brodern din!”

Med kraft jag lät i luren, och såg folket rusa till,
”Lägg vapen fram och sköldar! Alle män oss freda vill!”
Jag såg Helge den magre, såg Gull-Tore där kom,
Liksom Arnor Käringnäbb samt Arngrim Bärsärk på Bolm!

Allt folket så vi fylkat, nervid vattnet där vi stod,
Allt närmare kom båtar, vi såg männen där ombord!
Talte Hromund Halte: ”Ja fick Korpvarsl inatt,
Satt å skriva oppi rökgång, ondögd så och svart!”

I vinden hördes olåt, slog emot oss där på strand,
Som de vrålade och bet i sköldars järnbeklädda rand!
Blodröd sköld i masttopp, varje avsikt låg oss klar,
”Nåväl!” Sa Sneglu-Halle, ”Låt oss se vem örnen tar!”

Där var Skäggbrodde och Torgeir Ljosvetningagode, han
Blotgode vis och märklig kommen hit från isars land.
Där var Torarin svarte, Anund Uppsale och Orm, han
Steintorsson; som kvad om kvinnor natten lång!

Ivar Benlös han var med, stod med svärdet höjt i hand,
Halvdan Vitben såg jag stå, och där eld i ögon brann.
Olof Trätalja; hans fader, gjorde tecken opp till Tor,
”Måhända dags att fara dit där Odins kämpar bor.”

Allt folket så vi fylkat, nervid vattnet där vi stod,
Allt närmare kom båtar, vi såg männen där ombord.
Gisle Sursson fordom fredlös, dikta deppigt fast han log;
I tretton år han jagad genom vildmark, genom skog!

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1