Fredag 15 december

7. Havamal

Hörde gudasånger kvädas, hörde ord och mening bli,
Likt en viskning utur forn- och hednatid.
Om hednatro och mannavett, om sunt förnuft och levnadssätt,
Så den vise kunde finna frid och ro!

Nio nätter allt som allt, sårsvett rann och det var kallt,
Gav åt korpen så mitt kött det gjorde jag!

Hur den höge gjorde offer, själv i Mimameid sig hängt,
Låtit Gungner hugga herrens egen hand.
Hur han vetskap gavs om runor, och att galdrar säga fram,
Var det Mimer själv som av sin vishet gav?

Nio nätter allt som allt, utan bröd och utan malt,
Gav åt korpen så mitt kött det gjorde jag!
Vaksamt öga mitt såg ned, upp till mig då runor steg,
Gav åt korpen så mitt kött det gjorde jag!

Så hör den höges tal! Lyss till vishet som där var,
Så hör den höges tal! Gives bild från forna dar, Havamal!

Där hördes ord om vänskapsband, mycket vist om fager hand,
Kloka ord i mängd från längesen och förr.
Där stod ord om liv och död, vådan av för mycket mjöd,
Vad som tarvas kommen gäst vid husets dörr!

Land och rike strök jag kring, såsom tiggare och blind,
Vad jag erfor under färd blev satt på pränt!

Ner från asken fallen ner, såg han allt och visste mer,
Törstig fick av dyrbar dryck och minnesöl.
Där kom vishet, där kom makt, där kom kväden som gav kraft,
Själva skaldekonsten bor i Haves hall!

Land och rike for jag kring, gästat gillen, gästat ting,
Vad jag erfor under färd blev satt på pränt!
Såg och lärde gjorde jag, då jag vandrat natt och dag,
Vad jag erfor under resan skrev jag ner!

Tid att tala det nu är, åldrig Thules tron står där,
Invid Urdarbrunn jag skådat har och tänkt.
Hörde människornas tal, vad de mälte, vad de sa,
Ord om runor och om råd det hörde jag!

I Haves hall jag hörde så, vad som männskor tänkte då,
Lärde där vad gagn vi kunde tänkas få.
I Haves hall där syns jag gå, orden gäller nu som då,
Lär du nu var vishet är och finns att få?

”Jag vet att jag hängde i vindomsusat träd i nio nätters tid,
sårad med uddstav, åt Odin given, själv åt mig själv!

Jag fick ej njuta horndryck, ej heller bröd –
Jag spanade noga nedåt;
Runor tog jag upp, ropade och tog,
Nu föll jag ned ur trädet.

Jag fick maktkväden nio av den märklige sonen till Böktorn, Bestlas fader,
Och en dryck fick jag av det dyra mjödet som ur Odröre östes upp!

Då började jag frodas och fatta allt, växa och trivas väl;
Jag letade ur ord utav ord, en gärning gjorde den andra.

Runor får du taga och tyda stavar, mycket stora stavar, mycket starka stavar,
Som storulen målat och makterna gjort, och runrik gud ristat.

Odin bland asar, för alver Dain, för dvärgarna ristade Dvalin,
Asvir har ristat för alla jättar,
Några runor ristade jag själv!

Vet du hur ristas må? Vet du hur runor tydas?
Vet du hur runor målas? Vet du hur de rönas må?
Vet du hur man bedja skall? Vet du hur man blotas må?
Vet du hur man utgiver, vet du hur man offra skall?”

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1