Onsdag 2 december

7. Tursamal

Sedan arla urtid vilat vi, och bidat så vår tid.
Minns Ymer, urjätten, stor och ill!
Han dräpt och slaktad, flådd och hängd,
all värld blev till i gryningen.
Bröder, det dådet minns vi än.

Se oss resar, se oss tursar gå i strid!

Från Jotunheim i Utgård,
Från Österland, från Nord,
Mot Midgård syns de gå!
Och Midgård skall de slå!

Hrym från Öster, Surt med eld,
Muspells söner, best och troll.
Mot Midgård syns de gå!
Och Midgård skall de slå!,

Vi styr dig dit du inte vill,
förvränger syn och sinnesbild,
Förleder, se; vi enkelt narrar dig!
Du liten är och svag och klen,
din hud så tunn, så fin och len.
Se, lågan snart äter dina ben!

Se brand och rök bära hand på himmelen!

I flod av blod där tursar dog,
dock en den strömmen slapp,
Vergelmer, med barn och blomma blott.
Ätt av jättar danar de,
Suttungs söner, tursatroll
Och jötnar, allt i värld blir till.

Där ont och otyg! Där eld och slipat svärd!

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1