Måndag 30 november

5. Hämnaren

Smärtan och sorgen rev i hans bröst
Han sänkte sin fader i jord
Ett sista farväl med en viskande röst
Jag ska hämnas dig far, var hans ord

Han sa farväl till sin fru och han kysste sin mor
Nu väntar en svårare tid
Vid faderns grav han lovade och svor
Att han aldrig ska ge sig i strid

Jag ska finna den man som har gjort mig så ont
Jag ska vandra i tusende år
Jag ska hedra mitt namn, jag ska rentvå dig far
Jag vandrar tills hämnden jag får

Han vandrade ensam i skogar och snår
Månen den lyste så klar
Skuggorna följde hans ensliga spår
På sin jakt för att hämnas sin far

Öga mot öga med ondskan han stod
Beredd på sin slutliga strid
Han fattade svärdet och samlade mod
Inne var hämnarens tid

Svärdet han stötte hårt i hans bröst
Långsamt han segnade ner
Hämnden smakade som ljuvaste mjöd
På den man som har gjort honom vred

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1