Söndag 29 november

6. Nordanvind

Jag längtar bort från cement och betong
De asfalterade gatornas sång
Vill bort från människans jakt efter tid
Till den plats jag kan finna min frid

Till den natur som ska växa sig grön
Jag vandrar fritt, slipper trängas i hörn
Jag byter städernas dammiga stoft
Mot trädens och ängarnas doft

Nordanvinden blåser lätt
Den smeker mot min kind
Jag ser tall och gran, björk och fur
Som vajar för dess vind
Jag ser sjö och strand som strålar upp
Och skogarna brevid
För bland tall och gran, björk och fur
Där finner jag min frid

Jag fylls av kraft som är större än ord
När jag går på mina förfäders jord
Jag ser platser jag trodde jag drömt
Jag fylls med känslor jag trodde jag glömt

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1