Onsdag 28 juni

Intervju med Enhärjarna


Hur är läget idag med gamle fyllbulten Bisson då?
- Hehehe, jodå, läget med gamle fyllbulten är väl ganska bra får jag väl ta och säga. Men det har ju blivit lite mindre med supandet nuförtiden pga åldern, känner att man knappt orkar med alla olika slags bakfyllor och dess symptom i lika stor grad som i yngre dagar. Men det går alltid ner en eller två helor Tullamore Dew lite då och då.

Kan du presentera dig och berätta lite om Enhärjarna, och vad ni gör idag? Det har gått rykten om en comeback för er del, kan det stämma?

- Hmm...presentera mig, tja, är väl en gammal fyllbult och ärrad skinnskalle på 32 bast som levt ett ganska "galet" liv. Enhärjarna har väl som alltid varit lite si och så. Bandmedlemmar hit och dit. Enhärjarna startade som ett helt band en gång i tiden men splittrades och sedan blev det praktiskt sett omöjligt att hitta nya bandmedlemmar till en full line up. Men som du märkt så har vi ju ändå varit med på olika skivor men det hela har egentligen utvecklats till ett studioprojekt liksom. Folk har frågat om jag inte kan lira in några låtar när det planerats någon samlingsskiva och eftersom jag verkligen gillar att lira så har jag alltid ställt upp. Vi var ju på gång att sparka på med bandet efter skivan Svea rikes arv. Vi hade medlemmar klara och vi skulle vara med på nån spelning som hette nåt med midsommarblot eller nåt med band som Thule, Hel osv men det blev ju inget av med det p.g.a att Nyköpings kommun sabbade spelningen den gången. Det var nåt strul minns jag i alla fall.

Men sedan ville Dim records att vi skulle lira in en ny skiva med Steelcapped Strength vilket vi gjorde och sedan blev det många gig erbjudanden med Steelcapped så Enhärjarna hanns inte med. Vi har åkt runt i Europa och lirat, supit och det har väl hänt en hel del saker kan man säga, hehe. Ryktena om en comeback med Enhärjarna kan väl stämma om jag säger så. Vi ska faktiskt, efter mycket övervägande, åter gå in i studion och lira in en ny fullängdsskiva. Sedan kanske det blir nåt galet gig.

Ni startade upp redan 1992, men har dock hittills bara släppt fyra skivor. Vad beror detta på? Är du en perfektionist som vägrar släppa något material innan allt stämmer fullständigt, eller beror det på de många sidoprojekten?

- Ja, det är väl flera faktorer som spelar in här men för det mesta är det väl att de andra banden tagit upp mest tid. Perfektionist är jag långt ifrån. Jag får ofta skäll i studion (särskilt av Puncc) om det bär iväg för mycket och när jag inte orkar göra en omtagning. Puncc är förbannat bra att ha till hands i ett band för han styr upp saker och ting på ett bra sätt.

Det har varit rätt mycket problem med bandmedlemmar, och har varit ganska många byten emellan dem. Vad har det berott på?

- Den allra första sättningen vi hade i Enhärjarna sprack p.g.a att två av medlemmarna satte sig på tvären och ville bojkotta skivbolaget och släppa skivan själva för att tjäna det dubbla av de pengar som skulle ha kommit in. Då fick jag spel och gjorde mig av med dom. De skulle helt plötsligt bli "rockstjärnor" vilket INTE hör hemma här inom våran scen. Sedan har det väl inte sprudlat av skinnskallar som kan spela instrument häruppe där jag bor så det har väl också varit en anledning till att det varit svårt att få tag på medlemmar.

Allt började som ett Oi! band, och utvecklades sedan till Vikingarocken. Hur kom det sig, och vilket var bandet som var föregångaren till Enhärjarna?
- Ja, allt började med ett band som hette S.H. Bootboys. Vi körde gammal klassisk Oi! musik. Vi var skitdåliga alltså. Vi började lattja lite med musiken efter ett tag och jag tog inspiration från ett tidigare punkband jag lirat med som hette Colt 45. Texterna hade även tidigare handlat lite om patriotism och vikingar när vi körde i S.H. Bootboys, men eftersom vi mer och mer drog oss till en ny musikstil jämfört med den vi körde tidigare så blev texterna mer vikinga inriktade.

Vi hade liksom inga tankar och planer på att spela det som kallas Vikingarock, vi blev automatiskt placerade där men det gjorde oss inget. Huvudsaken det är kul att spela plus att om folk gillar musiken man gör så får de kalla oss vad de vill. Så egentligen kan jag säga att det som var föregångarna till Enhärjarna var väl punkbandet Colt 45.

Ni släppte de två första skivorna, "Tors vrede" och "The last stand" på det numera nedlagda bolaget Last Resort records. Hur kom det sig att ni valde just dem, och hur hamnade ni sedan på Ultima Thule records trots att det var meningen att det inte skulle bli någon mer skiva?

- Oj, vilka frågor! Ska försöka att minnas. Vi hade lirat in två låtar i en lokal studio där vi bodde och jag hade den kassetten med mig när jag var hos mina kompisar i Fryshuset, nämligen Sthlm Skins. Efter ett antal öl innanför västen så åkte bandet i bandspelaren och då sade Nitton, som sjöng i Midgårds söner, att de skulle släppa en CD-singel på Last Resort records och han uppmanade mig att skicka dit mina låtar. Sagt och gjort så gjorde jag det och Tord som låg bakom bolaget älskade skiten och vår första singel "Tors vrede" spelades in. Hur vi hamnade hos Thule var också en grej; efter att min bästa kompis Lillen blev mördad så raserades hela min tillvaro ett tag och jag ville aldrig mer hålla i ett instrument.

Jag snackade med Uffe i Thule för att beställa några Oi! skivor och då undrade han om jag inte hade lust att lira in några gamla låtar som jag hade till en samlingsskiva. Jag tänkte litegrann på idèn och letade igenom gamla texter och melodier som låg och skräpade hemma och beslöt mig sedan att lira in en Oi! platta hos Thule fast då hade de en ny etikett som hette Attitude records. Skivan blev bandet Forbidden Rage. Det blev en del festande under inspelningen och där blev det väl nån deal att vi skulle starta upp Enhärjarna igen. Därav namnet "Återkomsten".

Min personliga favorit är "Återkomsten" från 1998. Den är helt perfekt på alla sätt, med den rätta stämningen tack vare den bländande folkmusiken och det fruktansvärt råa soundet. Och med den nyaste plattan, "Svea rikes arv", så tog ni er mer mot det en blandning av humoristisk och allvarlig ton. Vad tycker du själv är den stora skillnaden mellan dessa två album, och vad har ni försökt göra för att karaktärisera varje skiva?
- Skillnaden är väl den att "Återkomsten" blev ett mera aggressivt koncept rent musikaliskt. Textmässigt så tycker jag att "Svea Rikes arv" blev bättre samt mer samhällskritisk än föregångaren. Återkomsten är väl rätt enkelspårig fast den är ju roligare att lyssna på kanske musikaliskt än Svea rikes arv. På Återkomsten körde jag för första gången med flöjter, fiol och banjo och det blev ju en rolig blandning. Svea rikes arvs innehåll är seriöst budskapsmässigt fast det sker under en mer humoristisk ton om man säger så. Det blir lite ironi över det hela fast med eftertankens ord.

Har du någon koll på vilken av plattorna som sålt bäst?

- Ingen aning! Har ingen som helst koll på vad som säljs eller så. Jag brukar få en bunt skivor när dom släpps. Sedan blir jag apfull och ger bort alla!

Låten "Vaddå Sverige?" är ett mästerverk i sig. Jag förstår att ni var ganska less på anklagelser, rykten och fördomar mot er under skrivandets stund av den om man ser till andemeningen med den?
- Ja, den är ju ganska negativ men jag anser att hela texten behandlar sanningen för hur det är att vara Svensk nuförtiden. Är man patriot så är man ett svin liksom. Viskar du ordet Sverige om du sitter på toaletten idag så kommer SÄPO och tar dig för hets mot allting!

Jag har förresten läst att du just nu skriver en bok angående Steelcapped Strength och dina andra band, hur går det med den och vad kan vi komma att förvänta oss?
- Jodå, det är en hel vetenskap att skriva en bok har jag märkt. Det är en hel del kvar innan den är klar. Det som kan förväntas av den är att den tar kål på alla falska rykten som gått om oss genom tiderna, vad som hände när Lillen mördades, en massa galna upptåg som inte är av denna värld samt en hel del annat. Både intressant och skojigt för den som är intresserad.

Idèn att skriva denna bok kom jag på när jag upptäckte hur mycket det snackas om saker och ting utan att någon egentligen vet fakta. Ibland kan jag se på nätet hur en del debatterar om mina band bland annat och en del saker är ju helt otroliga! Det värsta ryktet jag såg en gång var att nån i Enhärjarna hade varit ute och skjutit zigenare för skojs skull en helg! Helt otroligt! Lika med Lillens bortgång, jag såg att det gick ett rykte att vi i bandet hade skjutit ner varandra. Det är alla dessa saker som en gång för alla kommer att redas ut.

Du är öppet emot kommunism. Tror du det påverkar lyssnarna och omgivningen på något sätt att säga precis som man tycker till skillnad mot många andra band som mer hymlar om politik för att inte bli missförstådda?
- Nja, jag vet inte om det påverkar alla lyssnare men en del vaknar väl kanske och inser att kommunismen inte är något annat än en farlig ideologi som leder till ond bråd död. Jag är heller inte en person som vill lägga mig i hur andra band framför sina låtar, varken textmässigt eller deras budskap. Många band, inte alla, men en del tar det lite lugnare med politik och öppna budskap p.g.a våra strikta lagar etc.

Det har inte varit direkt många livespelningar med Enhärjarna. I början av 90-talet hos Stockholm Skins är den enda mig vetandes. Har ni spelat live någon mer gång, och kommer vi få se er live någonsin igen?
- Ja, vi lirade hos Sthlm Skins en nyårsafton med första uppsättningen. Sedan har det varit på en firmafest hos Thule. Men om ni är riktigt snälla kanske vi ser till att ordna jordens största party framöver där vi lirar.

Vilka är grundorsakerna till att Enhärjarna splittrats, först runt 1995 och senast för ett par år sedan?
- Enhärjarna splittrades väl egentligen helt första gången efter singeln kom ut. Sedan har det kommit medlemmar och gått. Enhärjarna lades på is för ett par år sedan p.g.a att Steelcapped tog upp all tid.

Du nämnde förresten något om en ny platta på gång med sidoprojektet Forbidden Rage. Kan du berätta lite mer om detta?
- Japp! Jag och Puncc (från Battle Scarred) lirade in en ny skiva med Forbidden Rage som heter "Oi! the end"! Det är en avslutning på det musikprojektet. Många har tjatat om att jag ska spela in en uppföljare till första skivan "Oi! Oi! rebels" och det har skett nu. Den blev ganska cool kan jag säga. Den ska släppas på skivbolaget Backstreetnoise records.

Hur har det funkat genom åren att växla mellan att lira i tre band; Enhärjarna, Forbidden Rage och Steelcapped Strength? Du måste vara en fruktansvärt kreativ människa med tanke på alla plattor som släppts i olika band med dig i spetsen under åren?

- Ja, det har väl varit Steelcapped Strength som tagit upp min tid och min passion. Vi har turnerat rätt mycket med det bandet och Steelcapped är väldigt stora utomlands. Vi har varit runt i Finland, Belgien, Tyskland, Italien, England, Frankrike och härjat. Vissa länder har vi besökt flera gånger. Det har varit en underbar tid. Kreativiteten kommer väl och går då och då. Jag brukar skriva mycket musik jämt och ständigt och jag har väl material nu som skulle kunna täcka minst tre nya skivor. Men att få fingrarna ur arslet och spela in är en annan femma. Jag är så förbannat lat!

Vilka skivor spelas flitigast i din stereo just nu?
- Oj, det är många. Jag lyssnar på mycket, men för att ta nåt exempel kan jag säga att jag kör mycket gamla Oi! samlingar för tillfället, Blitz, Last Resort osv .. jag lyssnar även mycket på Psychobilly som Demented Are Go, Mad Sin etc. Men det band jag lyssnar oftast på just nu är Skullhead. Både deras tidiga och deras senaste "Return to thunder" är helt i min smak.

Nu ska jag inte störa längre, men har du slutligen något att tillägga till de som läser detta?

- Tack för en jävligt bra intervju! Till er alla som stöder min musik och fortsätter tro på en bättre framtid, keep on rocking!!

- Marcus

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1