Artiklar, recensioner ang. spelningar - 2002 - Holmgång 2002

Fredag - Dagen innan

Under fredagen förberedes det för festivalen, men en hel del personer besökte festivalområdet dagen innan och festade loss.
Under fredagen var Kazoo i full gång med att anordna och förbereda allting som skulle vara i ordning innan morgondagen. Scenen byggdes upp och det arbetades med att ordna upp all utrustning, skyltning mm. Vi från vikingarockstidningen anlände till festivalplatsen vid fyra tiden på dagen, vi presenterade och bekantade oss med resten av crewn som var väldigt trevliga och välkomnade oss på bästa sätt.

Vi slog sedan efter en tag upp tältet och såg oss omkring på kampingplatsen som verkligen var fin och underbart placerad. Sedan när det var dags för käk så tog vi bilarna och körde upp mot Svenljunga där vi kom i mötande trafik med inte mindre än en polisbil, totalt 8 polismotorcyklar samt en minibuss.

Att polisen började redan dagen innan festivalen att visa upp sig var kanske inte direkt oväntat. Men att de började stanna bilar och ta alkotester blev ju ganska förvånande. En sannerligen överdriven polisinsatts hade satts in med tanke på att arrangemanget handlar om musik, inget som kräver sådan övervakning.

Något som även var oväntat ifrån båda oss på vikingarock, arrangörerna från Kazoo samt personal ifrån Brokk-Sindre, var antalet folk som redan dagen innan festivalen valde att komma och besöka festivalområdet. Runt 21:00 hade ett antal tält slagits upp på kampingplatsen och många förväntansfulla fans hade redan börjat festa loss.

Det blev mer och mer festande längst kvällen och förväntningarna kring om Heroes eventuellt skulle repa lite på kvällen inför morgondagens konsert, var höga. Vissa personer roande sig med lite väl riskfyllda handlingar, men i helhet fördrev kvällen lugn.

Kaféet öppnades för korv och kaffeförsäljning vilket drog många hungriga festare ifrån tältplatserna för att fylla sina magar med annat än öl. Under kvällen blev scenen och det mesta färdigtkonstruerat men till mångas besvikelse valde Heroes att inte bjuda på något framtränade under kvällen utan ägnade sig istället åt att se till så att allting fungerade korrekt med utrustningen.

Lördagen - Festivaldagen
Under morgonen

Under festivaldagsmorgonen blev man medvetna på ett ungefär, hur många som hade druckit lite väl mycket öl under gårdagen. Uppe vid konsertplatsen var det full gång. Brokk-Sindre höll som smidigast på att sätta upp sina försäljningsbord och det började spelas musik inne i konserthuset för att bidra med en försmak på dagens kommande konserter.

En hel del förväntansfulla fans cirkulerade runt festivalområdet, spända på vad som skulle till att börja senare under dagen. Kafés personalen hade även börjat med att grilla burgare till försäljning och morgonen syntes vakna upp till den dag vi alla hade så stora förväntningar kring. Tiden passerade förbi och vi inväntade förväntansfullt Uffe ifrån Ultima Thule som skulle komma med Heroes nya platta samt även sälja produkter ifrån sitt sortiment.

Stämningen var lugn under morgonen och de få som fortfarande ägnade sig åt att dricka någon bira höll sig i grupp, sittandes vilket bidrog till att inget liv uppstod bland dem. Kring halv tolv hade även Black Scar tattoo anlänt och ordnat ett bord för att senare under dagen kunna erbjuda sina tjänster och tatuera dem som kände sig sugna. Efter att själv ha fått beundra ett och annat konstverk som dessa grabbar skapat så är de starkt rekommenderade för alla er som funderar på att tatuera er men inte hittat de motiven som ni söker eller vill vara säkra på att ni får de motiven ni bestämt er för.

Oturigt nog började det regna fram vid tolv på dagen vilket skar sig rejält med de förhoppningarna man hade haft angående vädret. Under fredagen hade solen verkligen tagit ut sin rätt och det hade varit riktigt fint väder. Varför det plötsligt vände och slog om till regn under lördagen var ju något man frågade sig, men som tur var så var ju både försäljningen och scenen placerade under tak.
Genomrepandet börjar

Trots att vädret hade bidragit till att det hade lagt sig en lite dyster stämning över folket samt den eviga väntan på att det hela skulle köra igång, så klarnade det upp när en del av de bokade banden började anlända. Demon Breed gjorde sig uppmärksammade efter de anlänt, presenterade sig och började gå igenom planeringen med Johnny och Johan från Heroes, Kazoo, angående hur spelningarna skulle delas upp och framföras.

Det hela fortsatte i princip samma stil, mer och mer folk anlände och det kom upp fler och fler tält nere vid kampingen, vilket riktigt väckte upp en ur väntans lilla dystra dvala och blev medveten om att det snart var dags. Vid klockan ett började det köras genomrep och för att det hela, fortast möjligast, skulle bli klart så stängdes konsertlokalen igen för alla utom personalen, så att besökarna fick avlägsna sig ned till kampingplatsen och invänta på att det hela skulle köras igång igen vid två.

I omgångar gick man ned till kampingen för att se hur stämningen bland besökarna var, och när man passerade förbli på parkeringen så fick man ta del av den ena efter den andra vikingarockslåten som spelades i bilarna. När man passerade förbi en bil fick man ta del av en låt med Ultima Thule och efter nästa en annan med Conny T. Även Hel tjejernas sköna röster förgyllde luften och det kändes verkligen att stämningen var hög i väntan på festivalens början.

Dessvärre fick man även ta del av en och en annan vit makt låt som inte stämde in på vad festivalens principer, men arrangörerna lät dem hållas men gjorde det däremot klart att inga rasistiska eller andra opassande tröjor, hälsningar eller dylikt fick förekomma inne på området. Konserten var anordnad med principen att man skulle lämna de politiska åsikterna hemma, och därför var det riktigt bra att de informerade om det ordentligt så att de politiskt inställda besökarna fick det helt klart för sig.

Kring vid halv två så anlände även försäljarna ifrån Kungslänken och började packa upp sina varor som skulle komma till försäljning. Det började riktigt kännas att festivalen började ta form och förväntningarna var väldigt höga på alla de band som skulle komma att spela. Heroes började med att testa utrustningen och ungefär samtidigt anlände även försäljarna ifrån Wolfhound.

Riktigt många försäljare hade nu anlänt och så det fanns ett stort urval för besökarna att ta del av. Även polisen anlände kring den här tiden och diskuterade med Jocke, Kazoos ordförande, bl.a. om hur det hela skulle gå tillväga. Inga protester mot någonting på festivalen kom ifrån dem så att allting fortsatte som planerat. Efter att klockan passerat två började fler och fler folk samlas utanför konsertbyggnaden för att köpa kläder, umgås och lyssna på Heores genomrep.
Media gör entré

Tjugo i tre anlände även den utsände ifrån Borås tidning, men blev där stoppad av vakterna eftersom presskonferensen var satt klockan 15:00 och den skulle inte hållas något tidigare än så.

Eftersom Kazoo fått stå ut med så mycket skit ifrån bland annat Borås Tidning så var det mycket förståeligt varför de valde att låta den utsände reportern vänta till bestämd tid. Bara för de är ifrån en ”politiskt korrekt” tidning så skall de inte ha som övertygelse att alla skall vika sig för dem och avbryta med exempelvis genomrepandet enbart på grund att de anlände i förtid. Några minuter i tre så anlände även Dagaz, och bar in sina grejer till scenen. Vi från vikingarock presenterade oss och blev mottagna på bästa sätt ifrån medlemmarna i bandet.

Presskonferensen blev uppskjuten på grund att det var så pass mycket som var tvunget att ta i tu med från arrangörernas sida. Stämningen var tämligen stressad just vid detta tillfälle eftersom så pass mycket var i rörelse samtidigt.
Hel och Ultima Thule anländer
Hel och Thule crewn anlände strax efter med och efter en snabb presentation så körde de in sina bussar och gick in för att ta upp bekantskapen med sina vänner. Under tiden hade även Demon Breed börjar köra ett genomrep på några av sina låtar. Nu började det verkligen kännas som att festivalen var på väg igång och förväntningarna bara steg ju mer tiden gick.

Hel och Uffe med crew började packa upp sina produkter, bland annat Hels och Heroes nya skiva, och gjorde försäljningen fullkomlig. Många hade länge nu väntat på att få kolla in och köpa Thules produkter, och nu slutligen var de på plats. Dock var det synd att inte alla medlemmar ifrån Ultima Thule var på plats, men när de inte skulle spela så hade det utvecklat sig så. Stämningen kom verkligen igång nu när de började repa igenom lite så att det kom lite rörelse och musik till platsen.

Mer och mer folk välde bara in och det syntes bli en riktigt lyckad afton. Fram vid kvart i fyra började det regna en aning och de dröjde inte länge innan regnet östen ned. Som tur var hade ju Kazoo valt en konsertplats där spelningen föregick inomhus så regnet hade ingen stor inverkan på besökarna. Det började bli ordentligt livat på området vid den här tiden med. Black Scar Tattoo var i full gång med att tatuera, Dagaz hade börjat repa igenom sina låtar, kläd och skivförsäljningen gick som det syntes ordentligt bra och det kändes verkligen som nu hade det börjat, Holmgång 2002 var i full gång!

Efter att ha växlat några ord med Ullis från Hel så fick man reda på att bandet skall ”soundtjecka” eftersom fiolen som Cia spelar har ett eget sound och måste mätas upp så det fungerar ordentligt. Det rent sagt välde in folk vid den här tiden och allt fler var på ingång. Alla sorters människor hade samlas för att ta del av festivalen, och det kändes verkligen att det var party i luften.

Vi fick även ett trevligt besök av tre polisminibussar som parkerade på vägen utanför och filmade troligtvis det de kunde av tillställningen. Vad det skulle vara bra för kan man ju fråga sig, men förmodligen följer de, de order som de fått om att övervaka de hemska besökarna och arrangörerna för Holmgång.

I väntan på banden
Den lilla scenen utanför var nu även uppbyggd och det spelades smakprov ifrån bland annat den nya VÄS- Våga Älska Sverige, singeln som Heroes, Ultima Thule samt Hel spelat in tillsammans. Tiden gick och ingen musik började spelas, vilket sänke stämningen en aning bland folket på plats och det blev lite uppståndelse bland crewn när en utsänd ifrån DNSF, den svenske nationalsocialisten, gaddade ihop alla de som befann sig inne i konsertlokalen för att ta några gruppfoton. Vi i crewn fick göra det klart för dem att inga flathänder i luften skulle förekomma, vilket tog, som det verkade, lite tid för honom att förstå.

Det som syntes var möjligtvis en eller två flathänder som kom upp i någon fyllegest på första kortet, men att två personer som inte kan respektera reglerna bland de upp mot 40-50 personerna som var samlade för bilden bevisar ju precis hur pass lite de är bland besökarna som hyser några politiska åsikter som de tvingat måste uppmärksamma. En av de två som tog bilder skrek även ut till gruppen, sedan efter han blivit tillsagd, att inga händer skulle förekomma i luften, så efter att alla uppfattat det sänkte de händerna så att varken några knyta nävar eller ”heavey metal” tecken förekom på bilden.

Efter att korten blev tagna och gruppen spridit ut sig igen så blev det ett snack mellan personalen och de utsända ifrån DNSF som tydligen hade ifrågasatt de utsända ifrån Borås tidning om de hade tillstånd att vistas på platsen, men det hela gick lugnt till.

Vad DNSF hade här överhuvudtaget att göra kan man ju fråga sig, men som den utsade sade så var han här för att träffa polare och lyssna på bra musik, vilket är anledningen till att vi alla samlades, men vad anledning till att han då skulle göra ett reportage för en politisk tidning skulle vara, kan ju ifrågasätta. Men alla var ju välkomna så länge politiken stannade utanför dörrarna och det är ju trevligt om flera olika människor kan samlas och glädjas över en gemensam sak.
Dagaz startar upp Holmgång
Strax efter att allting lugnat ner sig så började slutligen Dagaz att spela. De körde igång med låten ”Från den rätta sidan” men stannade av efter ungefär halva låten för att hålla ett litet tal angående att de fick äran att starta upp Holmgång. Gitarristen Glitter presenterade det hela på ett utmärkt sätt, ”På Holmgång 99 hade en flicka stått i publiken och tänkt, där skall jag också stå någon dag, och här är hon, Freja”! Applåder uppstod och Freja tackade Glitter och bad även en stor applåd för honom, vilket följde.

De tackade även Stefan ifrån Hel som hade ställt upp som basist för dem under detta framträdande. Sedan körde de igång med den suveräna låten ”En svart gestalt” och man hörde verkligen hur positivt deras sound förändrats nu när en riktigt trummis hade ersatt deras tidigare datortrummor. Publiken jublade till bandet och deras musik, och de fortsatte med att spela den sista låten på deras nyutgivna singel, ”Pilbåge och svärd” Publiken jublade allt mer i takt med hur stämningen ökade och fler och fler kom in till konsertlokalen för att kolla in bandet.

Men stämningen bland publiken blev nog som störst när de körde igång med sin mest kända och uppskattade låt, Försvar, som verkligen var suverän när man fick ta del av den live. En ordentlig dans tog form under låten och stämningen höjdes för varje minut som gick. All väntan som man fått stå ut med, den dystra stämningen som förekommit tack vare regnet och att banden blivit försenade, var inget man längre tänkte på. Nu var det enbart Dagaz och deras musik som förekom i lokalen, och de tog med rätt publikens uppmärksamhet med deras suveräna musik.

Till den sista låten som de framförde steg publikens jubel ännu högre och de uppskattades verkligen av publiken. De tackade sedan för sig och slutade spela vilket Kazoo tog som tillfälle och ordförande klev upp på scenen för att ta itu med lotteriet som förekommit under dagen. Olyckligtvis så var ljudet på micken lite väl dåligt så att det var väldigt svårt att höra vad som sades men av de namn som ropades upp gick fyra grabbar och två tjejer upp på scenen och det blev jubel och applåder ifrån anhöriga.

Demon Breed rullar igång
Sedan efter det så togs det en paus i 20min och efter att den var över så körde Demon Breed igång, med sin pshycobilly punk, vilket bidrog till ett jävla drag bland publiken och en hel del skinheaddans. Bandet öste verkligen på med tung hård musik, och stämningen höjdes bland folket på plats.

Dock var det en del som inte hängde med i det tempot som bandet höjde med sitt framträdande. Det jublade i publiken efter varje låt och deras tunga sound uppskattades verkligen bland besökarna.

Publikdansen blev verkligen intensiv i takt med musiken och vid några tillfällen såg det ut att bli riktigt farligt bland de dansade, men det lugnade ned sig efter som. Man hade varit lite fundersam över vad psycobillypunk skulle innebära för sorts musik, och det blev en positiv överraskning när väl hade kört igång och spelat en stund. Deras hårda sound och svängiga toner skapade ett brutalt men ändå stämningsfullt drag.

Hel börjar med skivsignering och Unit Lost tar plats på scen

Sedan blev det paus en period, Hel började bland annat singera sina skivor och försäljningen gick som smör för bland annat Ultima Thules bord. Vi från vikingarock träffade även på en kändis från förr inne i rummet där Hel signerade sina skivor. Det var ingen mindre än Fabbe ifrån det gamla kult bandet Midgårds Söner, som valt att besöka festivalen. Som tredje band blev det Unit lost som körde igång och detta var något av en höjdpunkt för många av de skinskallar som kommit hit.

Nu var det slutligen dags för Oi! Framme vid scenen blev skinheaddansen så pass intensiv att folk höll sig på någorlunda avstånd. Trycket ifrån Unit Lost musik var ordentligt men ändå inte så pass tungt som Demon Breed som spelade tidigare. Nu bjöds det istället på lite mer snabbare takt och hårdare toner. Något som verkade uppskattas rejält hos de lyssnade skinsen som dansade så att ölen som några höll i, sprutade längs golvet nära scenen.

En riktigt packad skinnskalle verkade ha glömt bort reglerna som sattes och sträckte ut högerflathand och skrek, men då kom fort Jocke fram och skällde ut honom, och han fick även en utskällning ifrån hans polare som satt bredvid. Detta var andra gången det förekom något sådant, och uppskattningsvis så fanns det ändå runt 400 personer på området, så det vanliga media snacket om att alla de som besöker vikingarock/oi festivaler skall vara ”högerextremister” kan man ju med lätthet konstatera att det är ren skitsnack. Majoriteten av besökarna på festivalen kom för att få tal del av bra musik, skön feststämning och för att umgås med gamla och nya bekantskaper. Det blev ett riktigt drag över Unit Losts framträdande och mer och mer samlades kring scenen för att ta del av den tunga oi:n som spelades. Tröjor åkte av hos många av de dansade skinnskallarna och de dansade som vildast. Lyckligt vis revs inget ut, utan det var bara lugnt, skön stämning, mycket adrenalin. Ja det var fest helt enkelt!

I väntan efter Hel och Heroes
Efter Unit Lost spelat klart var det fortfarande en skön stämning kvar i luften och nu var det de riktigt stora banden, Hel och Heroes, som de flesta gick och väntade på. Vi blev informerade att det sorligt nog förekommit ett rejält slagsmål mellan två personer nere vid kampingplatsen, så att ambulansen hämtade upp den som blev skadad och körde in honom till intensiven.

Men det förekommer, under sådana här tillställningar, mycket fylla och när adrenalinnivån stiger är det ju nästan omöjligt att undvika något enstaka slagsmål. Och med tanke på att om det förekommer runt tre slagsmål under en allmän festival, så räknas det som en lugn kväll. Så går man då efter de ”politiskt korrektas” bedömningar så var det väldigt lugnt under kvällen och det ansåg även vakterna, som vi från vikingarock ingick en liten diskussion med angående slagsmålet. – ”Det brukar vara lugnt på Holmgång,” kommenterade en av vakterna som jobbat på tidigare festivaler.

Bland många av besökarna blev ju fyllan lite kraftigare och sorligt nog var det en som inte kunde hålla armarna eller käften i styr, utan började skrika ut Hitlerhälsningar. Detta var samma person som under grupptagandet med DNSF hade lyft på armen. Men innan vi crewn hade hunnit lokalisera vem det var så hade han tystat ned sig. Dock tog det inte lång tid innan han upprepade handlingen, vilket resulterade i att han direkt blev utkastad. Vakten ställde sig sedan utanför och pratade med honom angående vad som gällde och vad som inte tolererades. Efter det hela fort var över så gick vi tillbaka till vara poster och inväntade Heroes.
Heroes tar plats på scenen
Efter en lång väntan och mycket snack om vikingarock i allmänhet så var det slutligen dags för dem, bandet som förmodligen hade lockat en större del av besökarna. Vi valde oss en plats fort eftersom vi förstod att det skulle springa in folk för att få tal del av det de så länge hade längtat efter och sett fram emot. Ljuset släktes även efter att de kört igång för att göra det hela ännu mer stämningsfullt och de började upp det hela med den suveräna låten ”Redo för strid” som la ett rejält tryck över hela konsertlokalen och det blev så gott som fullt av folk som ville lyssna på bandets nya svenska låtar, och jag måste verkligen säga att de gjorde en sagolik comeback efter tre års tystnad.

Publiken riktigt jublade efter att de spelat låten klart och Johan eldade igång publiken. De körde igång och spelade med ett ordentligt tungt tryck och efter första låten skrek Johan frågade om publiken hade kul, och publiken skrek bekräftade tillbaka. De rullade senare igång med en lite lugnare låt som hade en lite stillsammare och jämnare takt än de tidigare, vilket fångade publiken riktigt bra och man kunde se hur många hängde med i takten. De körde sedan igång med den lugna låten Leif Eriksson som lugnade ned publiken ytterligare men bidrog till att de hängde med i den lite mer lugna men samtidigt tunga takten som de körde med i låten. Stämningen bland dem som stod främst i publiken blev så pass hög att de tryckte in varandra på scenen.

Johan upprepade sin fråga och undrade om publiken hade kul, och denna gång blev bekräftelsen ännu högre och livligare eftersom publiken riktigt började komma igång. Efter några låtar så kom Johan frågade om publiken var stolta över sina tatueringar, vilket gjorde det klart att de skulle köra igång med ”Naked” som handlar om tatueringar. Soundet på låten var väldigt svängigt vilket bidrog till att dansen bland folket i publiken blev mer livat och stämningen höjdes. En gammal Heroes klassiker gjorde också mycket för publiken efter att många nya svenska låtar hade spelats som de inte kunde hängda med och känna igen sig i lika bra. De körde sedan igång med den nya låten Frihet.

Låten hade ett riktigt snabbt och hårt sound som de flesta i publiken dansade med i. Det blev dock lite problem med ljudet under vissa av låtarna, ett starkt skärande ljud vid vissa toner, men några pigga fans i publiken började i stället för att tappa lite av stämningen, att klappa i takt till musiken. Efter det körde de igång med den gamla klassiska låten ”Hitman” vilket troligtvis de flesta kunde bra och hängde lätt med i. Det gastades och dansades med i låten och stämningen var på topp hos de flesta som var samlade. Johan presenterade sedan den nästa kommande låten som en kärlekslåt, och de rullade igång.

Låten började som ytterst lugn men ökade plötsligt i kraft vilket väckte publikdansen till liv ännu en gång. Vissa som dansade var så pass trötta att de gick ut och tog lite luft och andra satte sig ned och vilade. Sedan tog Johan tillfället i akt och meddelade att de skulle köra sin sista låt, och så började de spela "Heroes in the snow" vilket bidrog till ett väldigt drag i publiken för majoriteten kunde texten och låten spelades så pass fort och tungt att de flesta hände med och tog i de sista de hade för att leva ut max nu när Heroes äntligen uppträde.

Sedan tystande låten ned och applåder, bussvisslingar och skrik om ”En gång till” ekade i salen, så bandet återvände med varma leenden till deras platser på scenen och Johan meddelade att de skulle spela låten ”razers in the light” vilket verkligen höjde stämningen till max bland praktiskt taget alla som var kvar inne i lokalen och dansen blev ännu mer intensiv än tidigare. Dock lugnade många ned sig efter en kort stund eftersom de behövde vila efter all dansandet de gjort tidigare. Istället började de hoppa med i takten från trummorna och skrika med i refrängen, ”razers in the light”. Sedan efter låten slutade tackade Johan för dem och lokalen började tömmas på folk som verkligen var i starkt behov av friskt luft efter att ha ansträngt sig så pass mycket.

Hel återvänder till Holmgångscenen
Sedan blev det paus i drygt 30-40minuter, och efter det så samlades Hel på scenen för att börja spela. De körde igång efter att ha talat några ord till publiken, med Valkyriors Dom, en låt som förmodligen alla som var på plats i lokalen, kunde texten på. Ännu fler samlades nu för att ta del av Hel än till Heroes, och scenen blev nästan helt skymt av folk där man själv satt och lyssnade. Nu hade majoriteten av både tjejer och killar samlats i lokalen för nu var det Hel, vikingarocksbandet som alla kan ta del av. Trycket växte sig stort i lokalen som de spelade på Valkyriors Dom och det ekade kring publiken som sjöng med.

Publikens jubel växte sig även stort efter de avslutat låten och de tog ännu en stund för att prata lite och få igång publiken. Sedan körde de igång låten, mitt arv, en av de nya låtarna ifrån Bortglömda tid. De vecklade även ut en svensk flagga på scenen och publiken jublade instämmande till detta. Mer jubel hördes efter att de var klar med låten och då tog de tillfället i akt och presenterade deras nya medlem för publiken, Cia Hedmark, som spelar fiol och sjunger i bandet. Hon tog sedan och spelade ett intro på fiolen till den gamla låten Häxjakt som fått ett lite förändrat sound nu med ett tillägg av fiolspel. Det ekade när publiken sjöng med i refrängen och stämningen låg verkligen på topp.

Hel var nu tillbaka på festivalen som de för första gången, 99, spelat på. Holmgång 2002 hade nu nått sin definitiva höjd och publiken var verkligen i hög stämning. Under festivalens gång hade även många kommit och frågat undrande vilka som man skrev för, och då kunde man med glädje informera om att det nu fanns en tidning enkom för vikingarocken och vi vikingarockare. Alla reaktioner som man fick ifrån de undrande, var positiva, vilket egentligen inte var så pass förvånande eftersom de alla har väntat och saknat en tidning som inte skriver en massa lögner för att sälja lösnummer utan istället koncentrerar sig på sanningen. Ju mer Hel spelade ju högre steg jublet och allt fler hängde med i takten till låtarna.

Ullis började prata om att det var synd att Thule inte valt att spela något under festivalen men att de nu istället skulle bli lite ”halvthule” och de rullade igång ”Vi sålde våra hemman” som bidrog till ytterligare jubel bland publiken. Låten fick verkligen ett nytt sound nu när Hel spelade den själv och utan Janne med på sång. Cias fiolspelande bidrog även till lite extra känsla över texten. Publiken klappade i takt med musiken och sjöng med i låten så det ekade i hallen. Det var verkligen en enormt skön stämning över det hela och det visar verkligen hur stora Hel verkligen blivit under de åren de funnits som band. De rullade sedan efteråt igång en annan av deras nya låtar från deras nya album.

Trots att fansen inte kunde texten till låten så sängtes inte stämningen för det utan det jublades och hoppades framme vid scenen. Det började klappas vilt och glädjen över att ett sådant suveränt band som Hel verkligen fanns och spelade för dem i publiken både syntes och hördes på lång väg. Efter låtens slut frågade Hel undrade om publiken hade kul, och det blev ett stort bekräftande jubel som svar. De körde sedan igång med ”En feges lögn” en välkänd suverän låt som de flesta sjöng med i och det hoppades och dansades i takt till musiken. Det blev verkligen svårt att kunna kontrollera sig och inte kliva ut i publiken och bara leva in sig i musiken. Efter att ha suttit still på Heroes och nu även till Hels musik var tämligen svårt, men man hade ett jobb att sköta, så det var bara att kontrollera sig.

De stannade efter en stund spelade upp för att lugna ned publiken och informera om att nu var det dags för Is. Vi från vikingarock hade nämligen kommit överens med bandet att vi skulle filma låten, så Tommy, vikingarockstidningens officiella fotograf, körde igång inspelningen och det var verkligen en känsla i sig att få höra på en av, om inte den främsta låten, som Hel någonsin har spelat in. Publiken sjöng högt med i refrängen och det klappades, jublades och fram vid scenen hoppade de mest ivriga fansen som bäst. Sedan försökte Hel tacka för sig, men publiken ville ha mer, så de utropade ”En låt till”. Så som avslutningslåt körde de igång med ”Fast Besluten”.

Publiken jublade och det klappades så mycket i takt till musiken att man kände hur det skakade i stolen där man satt. Hel körde på riktigt rejält under denna låt och bjöd verkligen på sig själva. Det riktigt ekade i konsertsalen när Hel och publiken tillsammans sjöng och trycket från musiken steg högt. Jublet som publiken gav ifrån sig efter låten var slut hördes säkerligen ut vid försäljningsområdet och Hel bestämde sig för att spela en låt till. De körde igång med ytterligare en ny låt ifrån det nya albumet. Efter att pustat ut en aning och hämtat andan så körde sedan igång med den hyllade och välkända, Eldsjäl.

Publikens jubel ekade ännu en gång och även ifrån busvisslingar och applåder. Bandet stannade även upp mitt i låten och lät publiken sjunga refrängen till låten. Sedan när sången avtog och det enbart spelades musik så började det klappas ifrån de flesta av de samlade. Detta var en låt som alla älskade, kände igen sig i och kunde ta del av. Mot slutet slutade de spela utan sjöng enbart och lät publiken sjunga med, vilket de verkligen gjorde. De spelade sedan slutklangen och avrundade med ett ordentligt trumsolo. Publikens jubel översteg allting som hörts tidigare och nu verkligen ekade det så mycket så det säkerligen hördes ut till parkeringen när publiken skrek ”En gång till” och ville ha mer av bandet.

För att glädja publiken och visa sin tacksamhet för det enorma publikstödet de fått så körde de en låt som verkligen spred en enorm glädje hos publiken. Hel visade sig verkligen som ett av de största banden inom vikingarocken idag. Men det slutade inte där utan de körde sedan igång med Själaro och gladde publiken ytterligare.

Så pass trötta de måste ha varit efter ett sådant framträdande kunde man ju som betraktare förstå, men ändå så fortsatte de spela vilket verkligen visar hur mycket de älskar att spela, att spela vikingarock! Som avslutning lät de publiken sjunga slutklämmen i Själaro och fyllde sedan in med musiken som sakta men säkert tonades ned och bandet tackade för sig. Detta var ett otroligt framträdande som alla som deltog, utan tvekan alltid kommer att minnas.

Vikingarockstidningen hann i all hast ställa några frågor till Ullis, men pga. av allt ljud som förekom i lokalen blev inspelningen enbart ett sprakande brus. Men här kommer hur som helst en sammanfattning av vad som blev sagt.
Hur tycker du det själv framträdandet gick?
Det gick skitbra! Vi hade ett underbart publikstöd så det blev ett riktigt drag.

I och med att ni skrivit kontrakt med BRB-musik ifrån Sthlm kommer det att innebära att ni kommer få att sälja era skivor i vanliga butiker?
Ja det är ju det som vi hoppas på. Men det är ju inte dem som har hand om skivförsäljningen som det är nu. Det är ju mer en ekonomisk fråga, men om inte annat så fortsätter vi på Thules.
Kommer det att hända något speciellt nu i framtiden för bandet?
Ja det har ju som lossnat på spelningsfronten så det är ju mest där vi kommer att satsa för att få spela mer. Och så är ju den nya skivan ute nu också så.

Hon avslutade intervjun med ett glatt leende och vi sade adjö i all hast, med förhoppningar att få träffas senare igen på andra tillställningar.
Nattetid och Tokspels framträdande
Stämningen sänktes rejält efter Hels sensationella framträdande, många var trötta och behövde luft så när Tokspel körde igång hade de flesta redan avlägsnat sig ifrån lokalen. Men efter att de fixat till ljudet och kört igång med den välkända låten ”Born to be wild” så återvände mer och mer folk tillbaka till scenen för att ta del av bandets bicker-rock. Det blev denna gång en mycket lugnare dans vid scenen och detta framträdande var vad som syntes locka de flesta av de bickers som var samlade på området. Det hade varit bättre för bandet om de fått spela före Hel och Hereos eftersom de då garanterat fått en större publik, men det samlades ju dock tillräckligt för att de skulle känna sig uppskattade och bli medvetna om att deras musik verkligen uppskattades.

Efter att Tokspel lämnat scenen så avlägsnade sig folket mer och mer och återvände ned till kampingplatsen för att dra sig tillbaka eller festa vidare där. Polisen hade efter de lämnat konsertplatsen hört av sig och meddelat att de verkligen var mycket nöjda med festivalen och hur den bedrivits.

Konsertlokalen stod öppet till 02.00 och det såldes slut på det mesta i kafeterian. Det började städas upp i konsertlokalen och så småningom drog sig de flesta tillbaka för några timmars sömn.

Dag 3 – Dagen efter
Det blev att stiga upp kring 8:00 för att sammanfatta all information man skrivit ned och sammanställa det hela som det skall bli publicerat. Så där kring 8:30 placerade man sig i kafeterian med resten av crewn och medan de bevittnade Sveriges förlust i fotbolls VM på tv satt man själv och gjorde klar all information för uppladdning. Sedan kom vi tillslut även över ett ex av Boråstidningen, som verkligen var positivt att läsa igenom. En stor bild från konserten prydde första sidan av tidning och informationen om festivalen stämde riktigt bra in på vad som verkligen hände, något som verkligen är ovanligt när det gäller allmän media. Så vi gladdes alla mycket över denna positiva överraskning och Torgny, ägaren till festivalplatsen, var verkligen nöjd över hur allting hade utvecklat sig och välkomnade även arrangörerna till att, i framtiden, anordna fler konserter i hans lokaler.

Sedan under dagen blev det en hel del städning så att allting skulle gå tillbaka i det skick som det varit innan konsertbesökarna anlände. Det reades ut det lilla av den mat som fanns kvar och resten av tiden gick åt till att packa ihop utrustningen, så som ljudanläggning, mixerbord och självklart trumsättet och resten av instrumenten. Så sammanfattningsvis kan man med övertygelse säga att Holmgång 2002 blev en succé, och att det kommer att anordnas fler vikingarock/oi konserter i framtiden, och ni kan räkna med att vi från vikingarockstidningen kommer att medverka även på dem.

Vikingarockstidningen tog tillfället i akt och intervjuade några av de som besökte festivalområdet dagen innan. Alla de intervjuade blev ställda samma frågor för att göra det hela så enkelt som möjligt.

Martin Lindström och Anna Karin Blom

Vad har ni för förväntningar kring festivalen nu så här kvällen innan?
En massa bra musik, att allt går lugnt, och att det blir en jävla fest!

Vad har ni för åsikter kring vikingarocken i allmänhet?
Anna Karin: Det är för lite tjejband. För lite Hel-stuket, det blir så grovt med en massa killar på sång hela tiden.

Hur viktig tror du ett arrangemang som Holmgång är för vikingarocken och annan musik som inte når ut till den breda publiken?
Det är självklart det viktigaste som finns. Det är ju här de får spela och det är ju alltid en speciell känsla av att höra banden live till skillnad från skiva.

Lisen

Vad har du för förväntningar kring festivalen nu så här kvällen innan?
Träffa nytt folk, dricka lite öl, lyssna på bra musik och ha allmänt trevligt.

Vad har du för åsikter kring vikingarocken i allmänhet?
Det är väldigt bra, en bra musikstil.

Hur viktig tror du ett arrangemang som Holmgång är för vikingarocken och annan musik som inte når ut till den breda publiken?
Väldigt viktig! En bra grej, väldigt trevligt. Det kommer ju hit folk som verkligen tycker om musiken som banden spelar.

Matti

Vad har du för förväntningar kring festivalen nu så här kvällen innan?
Jag förväntar mig att bli ganska full faktiskt, och mycket underhållning. Det är ju oi-musiken som driver mig mest.

Vad har du för åsikter kring vikingarocken i allmänhet?
Nja det är ju rätt okej men det är ju inte riktigt min musikstil, det är ju inget man riktigt lyssnar på hemma. Nä men det är ju rätt okej, speciellt om man jämför med innemusiken som spelas på radion.

Hur viktig tror du ett arrangemang som Holmgång är för vikingarocken och annan musik som inte når ut till den breda publiken?
För själva musikstilen i sig har det väl inte någon större betydelse, det roar mycket men jag tror ju inte det skulle sluta lyssnas på vikingarock och oi bara för det inte blev några spelningar. Men det är ju jävligt positivt för det roar ju som sagt mycket.

Johan ifrån Brokk-Sindre
Vad har du för förväntningar kring festivalen nu så här kvällen innan?
Detta är första gången som jag är en tillställning som denna eftersom att detta inte riktigt är min stil i det civila livet.

Vad har du för åsikter kring vikingarocken i allmänhet?
Det är inte riktigt min musikstil men det finns ju en hel del låtar som är bra. Om jag skulle sätta på en skiva med vikingarock så skulle det bli Fäderneslandet med Ultima Thule eller någon annan lugn låt med Heroes.

Hur viktig tror du ett arrangemang som Holmgång är för vikingarocken och annan musik som inte når ut till den breda publiken?
För fansen är det ju naturligtvis viktigt att dom får höra sina idoler, det är trots allt därför dom kommer hit. Jag tycker det är kul för deras skull som har väntat på det här eftersom att festivalen är bara en gång per år.

Du jobbar ju för Brokk-Sindre, hur tror du försäljningen kommer att gå under morgondagen och hur stor brukar förfrågan på era kläder vara?
Jag tror och hoppas på att försäljningen kommer att gå bra eftersom att man har förberett så pass mycket. Det är ett dussintal killar och tjejer som frågat efter vårat stånd här ikväll. Sen får man ju mycket förfrågningar när man går på stan och har sina egna kläder på sig, dom frågar ju vart man kan få tag på dom, vad priset ligger på och om det finns mycket olika kläder att välja bland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Av: Kaparn, Holmgång 2002

Officiell fotograf: Tommy