Dikter - Sverige, patriotiska och historiska texter - En resa utan slut

En resa utan slut

Jag sluter mina ögon och ser tillbaka i tiden.
Resan börjar i vikingatid, med blod och svärd.
Drakskepp for ut över vilda hav, rakt in i striden.
Starka, stolta män sökte skatter i en ny värld.

Runor ristas med vassa spjut.
Byar byggs runt om i riket vårt.
Så vackert, kom och se, njut.
Att älska allt detta är inte så svårt.

Vi färdas genom tiden med en underbar syn.
Vikingafärd, och blågula bragder i Nordens land.
Hjältar och kungar, Narva eller anfallet mot Fyn.
Sverige, som alltid gått med stolthet, hand i hand.

Birger Jarl som byggde Stockholms första hus.
För 750 år sedan han för staden lade grund.
På en plats som ligger granne med havets brus.
Inte så stort, men absolut en hyllningsvärd stund.

I dåliga tider trädde han fram, året var 1434.
Fogdars girighet var grym och för det han satte stopp.
Tyskens fogdar hade länge varit allt för dyra.
Engelbrekt Engelbrektsson, gav svenska folket hopp.

Han brände borgarna med list och gav folket frid.
Bondearmén drog framåt med ögon glödande röda.
Nu fick Sverige se en tryggare och visare tid.
Engelbrekts öde var att mördas för hans möda.

Landsfadern vår, Gustav Eriksson Vasa.
Gjorde uppror i Dalarna.
Han såg till så att den danska makten rasa.
Han tystade alla i de kungliga salarna.

Av det splitter som här fanns kvar.
Samlade han folket till ett.
Tacksamhet till den mannen vi har.
Han gjorde det, ingen annan förut sett.

Åren gick och riket blev väldigt stort.
En stormakt formades här i Norden.
Rikets gränser växte väldigt fort.
Lyssna och lär till de här orden.

Detta är vår vackra Svea saga.
Den berättar om mången hjälte och kung.
Om svensken som stark, och fienden så svaga.
Om män som gick ut i strid som ung.

1632 stod den svenska hären i Lützen och vänta´.
Med Gustav II Adolf i spetsen hade soldaterna kraften kvar.
Den svenska armén fick tysken att flämta.
Hur kunde det sedan gå så snett, jag söker svar.

Lejonet från Norden faller till mark.
Krigets hjältar slåss i stridens dans.
Kungen dör, han gör det stolt och stark.
När han ensam på marken låg, såg tysken sin chans.

Länge vi fick vänta på en stor kung.
Men så hände det, 1682.
Karl XII tillträdde tronen 15 år ung.
Han fick allt han pekade på.

Narva seger och Poltava sorg.
Allt slutade i tragedi.
Vid Fredrikshalds borg.
Han såg sitt liv flyga förbi.

Sverige blev ett mindre land.
Allt vunnet rann nu ut i sand.
Den stolta mannen tappade fanan ur sin hand.

Resan går nu mot vår tid.
Förfäder sedan länge fått sin frid.

Vad händer nu med vårt land?
Spelar det någon roll vad vi gör?
Vad hände med fanan mannen tappade ur sin hand?
Kommer vi få svar på allt detta innan vi dör?

När jag öppnar mina ögon åter.
Ser jag nåt som jag inte vill se.
Människor sitter överallt och gråter.
Jag känner att det är nåt jag vill er ge.

En resa genom tiden.
Njut av allt skönt.
Känner ni friden?
Allt det gråa var förr grönt.

Tänk att allt detta bara var en dröm.
Det var ju så verkligt, det var ju så bra.
Men denna resa ska aldrig falla ur glöm.
Om jag lessnar kan jag ju dit dra.

Skriven av Blågul Stolthet, rakt igenom!