Söndag 22 december

2. Röde Orm

Han rustar sitt skepp och han slipar sitt svärd
För en sjöfärd österut
Och Röde Orm lämnar hem och härd
För en resa med ovisst slut
Han seglar för ära han seglar för guld
Han skålar för framgång i mjöd
Fast nån ombord blir troligen kvar
På en strand både borglömd och död
Men Röde Orm tvekar inte alls
Nu seglar Röde Orm

Ett gungande däck och ett stormpiskat hav
Stjärnor och blåsvart sky
Råseglet spänt av Oden och Tor
Under månen gul och ny
Och natten var kall och luften var rå
Det rök om hans andedräkt
Men stilla han teg han hoppades på
Att man goda gudar väckt
Ja Röde Orm tvekar inte alls
För Röde Orm vädrar blod och strid
Ja Röde Orm tvekar inte alls
Nu väntar Röde Orm

Och han känner ingen oro för morgondagens larm
Att våga är att vinna och han litar på svärd och arm

Så gör man ett anfall på Volgas strand
Striden bli blodig och lång
Och bärsärkar kämpar i blint raseri
Det passar för kväde och sång
Men nån förblör med en pil i sitt bröst
Och nån blir av med en lem
Med dom som är kvar har ändå tröst
Det guld dom får med sej hem
För Röde Orm tvekar inte alls...

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1