Torsdag 29 september

2. Järnets lov

På kampens tilja
Står allt i låga
En storm av hat över världen går
Vi måste vilja,
Vi måste våga,
Vi måste veta, när stunden slår

En vekling fruktar,
En vekling klagar,
Den fege tigger om frid och fred,
Men herren tuktar
Och ödet agar
Den som ej modig och manligt stred

O, järn, du hårda
Du vassa klinga,
På dig vi lita på farans dag!
Blott dig vårda,
Vi ödet tvinga
Att ödmjukt lyda vår viljas lag

Ur led är tiden,
Den svage knotar,
Med järn vi vrida den rätt igen
Framåt till striden,
Ty järnet botar
Vad orden aldrig förmådde än

O, järn, du skarpa,
Du gudars gåva
Till den som modigt dig bruka kan,
Må sångens harpa
Slås dig att lova,
Du gudars gåva till varje man

Valid XHTML 1.0 Strict Valid CSS 2.1