3. Hjältars kall
Inför adel inför kung
inför präst gav han ord ska bli man fast allt för ung
till kungadräckt man gav gevär
han som knappt har styrka nog att bära sköld är militär
inför pojkar inför män
stiger modet över reling genom segel genom lem
svärd som klyver färgas röd
han som sviker han är ensam och utav modet väntar död
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
i hav som förr så stilla var
patroner väcker tysta värn
män som döljer sig i rädsla ifrån skramlet utav järn
hör ropen skalla ha råg i rygg
höj geväret emot axeln må den brinna håll dig skygg
inför pojkar inför män
stiger modet över reling genom segel genom lem
svärd som klyver färgas röd
han som sviker han är ensam och utav modet väntar död
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
i hav som förr så stilla var
Inför adel inför kung
inför präst gav han ord ska bli man fast allt för ung
till kungadräckt man gav gevär
han som knappt har styrka nog att bära sköld är militär
i horisonten brinner vattnet tömmer kraft i svaga ben
skriker ut sin rädsla men det är för sent
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
i hav som förr så stilla var
