1. Doften av ångest
Jag vet att orden smärtar och jag vet att det gör ont
När lyckan i ditt glas blir för dyrt
När vänner blir demoner och demoner blir till vän
En genväg genom livet stegen styrt
En sanning föder hatet smärtar tusen och en natt
Sårar djupt ditt inre gör dig vek
Du önskar allt det goda men blir ner tryckt när du hör
Av dom bättre är du dömd du är ett svek
Säg vad du ser
Säg vem du klär
Så mycket mer än ord som sägs
Jag vet att du är
Ditt samvete förnekar men din spegelbild är sann
Jag vet att det är ensamt där du går
Dina ögon talar sanning men hör gåtor från din mun
Doften utav ångest mot mig slår
Låt ilskan i ditt inre sväva ensamt mot sin död
Se barnet i din spegel den du klär
Se hoppet i dess ögon se viljan i dess själ
Förneka ej den människa som du är
