12. Vikingen Tor

En son blev född i gryningens ljus.
I vikinga byn vid havsstrandens brus.
Efter åskguden Tor han fick sitt namn.
(Och han) Fostrades till en ståtlig, stolt man.

Vid femton års ålder han gav sig iväg.
På sin första strapatsfyllda vikingafärd.
I drakskepp de seglade mot okända mål.
(Och) solen den glimmade i deras hjälmar av stål.

Han var en viking, en modig man.
Ultima Thule var hans land.
Han var en viking, en modig man.
Tor var hans namn.

Under sitt liv han dräpte mången man.
En mästare med svärdet, hans bästa vän.
Han var en god kamrat och handelsman.
Med vilken man ogärna bröt några band.

Med hustrun sin han fick flera barn.
Framgångsrika blev de som sin far.
Säden den spreds och släkten blev stor.
Måhända Tors gener idag vandrar svensk jord...