7. Carolus marsch del II

I kriget kämpade soldaterna våra, inga drömmar kan bedåra
Där 7000 man nu dog, de sorgsna lämna vän och jord
Tvenne tiotusen man, blevo fågna i ryssens land
Lewenhaupts nu bundna händer, Kungen går mot Bender

Dansken går mot svensken, stor ilska bror mot bror
Kung Karl, borta han nu bor, men snart åter kära nord
Men Stenbock han är ej besegrad, vad än nu dansken tror
Han drar fram för att freda, våran svenska fosterjord

Svenska väldet är över, men svenska hjärtan ännu glöder
En konung, hård för skott, en konung given av vår guds lott
Svenska knektar är nu trötta, av en lång ocg evig strid
Men vägen går mot väster, för att åter få vår frid

"Konung vakar i stridens hetta, dock ej om skottet, nån vet bättra
Av egna förådd eller norrmännens kula, konung tungt faller på frostbeklädd tuva.
Väl gravsatt i kyrkan förtäljer ej mer, blott gissningar dryftas och baneman le.
Sorgen i landsmännens hjärtan nu bo, men dock os gud fader vår hjälte ro"

Den sista vägen går hemåt, av de tappra som honom nu bär
I horisonten tindrar en stjärna, blott i himlen med oss han är
Den sista marschen går hemåt, då höres hans sista salut
Fanan sloknar utmed stången...
När kanonerna dundrar för sista gången

Nu minns vi vår svikande lott, trots kämparnas ändlösa här!
Gåtfulla öden tjänar den döde, som tappert drabbade där!
Vägen till graven från sköte, är den utstakad för vår här?
Kommer vi på fälten blott att glömmas, eller att folk om oss nu lär?

Kommer ni att glömma, den man som ej längre med oss är?
Kommer ni att glömma, alla som dog i vår här?
Kommer ni att glömma...