9. Sanning

Det som du trodde var sanningen, det som du trott gjorde världen hel.
Allt som du lärt dig var vackert och rätt visar sig nu vara fult och fel.

De som du nyligen litade på avgjorde vad som var verklighet.
De som var inne i själen på dig gjorde sig till, tror du nu på det?

När kylan tvingar sig på och nordanvinden bär den
Och när du ser dig omkring så står du ensam i världen

Det som är sant är för dem en lögn, den som är stolt han får lida kval.
De mörkar den värld som vi lever i och säger: du har inget annat val.

Och ser du snart finns där ju inget kvar som du kan lämna till dina barn.
Och det som din far tog emot från sin far förstörs mer och mer ifrån dag till dag.

Vad tror du nu?
När kylan tvingar sig på och nordanvinden bär den.
Och när du ser dig omkring så står du ensam i världen.

När kölden tvingar sig på så mörkt och kallt i trakten.
Håll käften och lyd, ditt kräk, din röst har du gett till makten.

Ingen försöker att säga emot för det du får säga är redan sagt.
Alla förlorar på deras väg, den väg som är kantad med hat och förakt.

Vad tror du nu?
När kylan tvingar sig på och nordanvinden bär den.
Och när du ser dig omkring så står du ensam i världen.
Enfaldigheten regerar, och det är ni som när den.
Vilseledda små får, vi andra slipar svärden.

Förändringen kommer min käre vän, följer du med mig mot framtiden?
Finns du där ute som litar på mig, sanning är sanning, betvivlar du den?