4. Varv

Frusen jord, som vintern hållit fången nyss.
Jungfrulig jord, där under ligger livet tyst i
kolsvart jord, och väntar på att vintern blir till vår
och solen smeker marken mjuk och varm.

Ungdomlig jord, där tusen groddar spira ur en
fruktbar jord, i gryningstimma för naturen.
Friska jord, en väntan är till ända än en gång
och livet brister ut i sång och larm.

Ljusblå sky, där fåglar syns i snår och hagar.
Stilla bris, bär dofter utav barndomsdagar.
På orörd äng, ses fjärilar och bin uti en dans
i luften darrande av sol och ljus.

Augustinatt, som gömmer allt på jorden, föder
stjärnorna, och månen där de varma glöder.
Ljummet hav, ses locka med sitt ljus och sin magi
och stranden ligger tom i vågors brus.

Kylig vind, från skogen driver doft av mull.
Nakna träd, som har slumrat in för livets skull.
Starka storm, som river havets vågor till en mist
och fåglar flyr till fjärran hav och skog.

Mörka moln, där regnet piskar marken hårt.
Svarta natt, där jorden somnar kall och våt.
Gråa dag, då livet träder in i dvala djup
här väntar månader av sömn och ro.

Frusen äng, där iskristaller vackert glimma.
Köldens tid, där gryning möter skymningstimma.
Vita värld, ett täcke utav snö som ligger tjock,
en sköld mot köld för dem som sover där.

Klara sky, så solens bleka strålar når till
isens land, och väcker markens tro om vår och
korpars sång, hörs hoppfull inför det som komma skall.
Snart börjar varvet om på nytt, snart börjar allt igen på nytt.

Frusen jord, som vintern hållit fången nyss.
Jungfrulig jord, där under ligger livet tyst i
bördig jord, och väntar på att vintern blir till vår
och solen smeker marken mjuk och varm.
Mjuk och varm och skön.