13. Njord - Kallt stål
Ensam i natten på en hästrygg färdas fram,
En karolin från Svea Rike ut i okänt land!
Ensam i mörkret, mot ett okänt mål,
Vid lägerelden slipar han sitt kalla svenska stål!
Wooooouuuu Wooooouuuu
Saknaden är stor, till hem och fosterland.
Han önskar åter se, Svea Rikes Strand.
Han längtar så tillbaka, det är mer än han tål.
Han höjer så sitt svärd, sitt kalla svenska stål.
Wooooouuuu Wooooouuuu
Ett liv bärs bort genom vinden, där tankar inte styr,
En man från Svea Rike på sitt sista äventyr!
Han skådar Valhalls portar, och fru och barn dom gråter,
När han ler i sin stilla tanke, att han kommer se dem åter!
Wooooouuuu Wooooouuuu
