7. Korpöga - Ditt sagolika land

Rykande buskar på frostbiten äng,
vandrande renar på fjäll.
Sjudande älvar i ödslig terräng
gör osalig ond själ till säll.

Strövande genom den frodande lund,
mörkaste sinne man tömt.
Rivande snår ger en givande stund,
vemod och vrede är glömt.

Genskjuten skara av villebråd fly
flockar av rovlysten varg.
Jagar för ungen som skyddad i ly
sover på bergssida karg.

Slingrande stigar runt röse och vall
utmärker uråldrig led.
Kan ej förändra sitt hävdvunna kall,
lyder till vanor och sed.

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand.
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land.

Rykande eldar på lägerplats när
värme i köldgripen själ.
I ränsel som vandrare mödosamt bär
ryms föda för ve och för väl.

Friskaste rännilar följa mig där, likt
ekrar mot livscykelns nav.
Porlande bäckar som otröttligt bär
yngel till väntande hav.

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand.
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land.

Rykande buskar på frostbiten äng,
vandrande renar på fjäll.
Sjudande älvar i ödslig terräng
gör osalig ond själ till säll.

Rykande buskar i minnet finns kvar,
dväljes i drömmarnas skog.
Finns där att lindra de sorgtunga dar,
vardagens strävsamma knog.

Storslagna vyer från nordliga fjäll,
det brinner vid synviddens rand.
Flammande skyar när dagen blir kväll,
skåda ett sagolikt land.

Skåda ditt sagolika fosterland.