18. Nu släcks alla ljusen

Så hörde vi berättas om då och länge sen
Om leverne å liv uti Svea rikes hägn
Hur alla trakters grönskan gav liv och rikedom
Hur folket som där levde var folk som stod i blom

Så släckes ljusen uti hus och hem
Nu växer äng och lid igen
Nu tystnar släggorna i smedjorna
och alla kvarnhjul går i stå
Nu slutar hjulen snurra
Nu slocknar eldens låga
Nu falnar hela bygden bort

Sen hördes röster ropa
om framsteg, väg och vinst
Det lilla måste vika då tro på framsteg finns
Försökte så ett fåtal med stolthet leva kvar
Men marken gav ej nog,
kanske rovdrift efter skog?

Så reser vi längs vägen som leder ingen stans
Ser byggd och trakt förfalla så vettlöst utan sans
"Att landet skulle leva" så sades högt och stort
Vad skådar då mitt öga här är både öde och tomt