7. Död i fält

Så gick vi ut, åh... jag minns det som igår

Ut till ett krig långt bort i fjärran land.
En oviss tid där väntade oss då.
Jag minns den undran som följde på vår väg.

Nu vet jag svar, fast frågor än jag har.
Jag undrar varför jag ensam nu är kvar.
Varför det öde bestämt som så att skilja
En fader från hans stolta äldsta son

Säg hör du mig, hör du mig
Sänder tankat om min kärlek hem till dig.
Säg mig så, hur skall det gå.
Jag vet så väl, hur hårt ditt liv nu är.

Det slaget var den hemskaste batalj.
Där gick vi fram, tillsammans gick vi fram.
I solen glänste var kappa gul och blå,
Men snart nog i lera och blod.

Ur röken kom den, liksom från ingenstans.
Min son sågs falla och hastigt sprang jag fram.
Min hjälp till föga, åh gud min sorg är stor.

Han viskade ditt namn och sen han dog.