13. Svea arv, Svea land

Jag vandrar gärna ensam
I en skog av måne ljus
En doft av fuktig mossa
Och jag hör dess alla ljud
Kan känna hur den andas
Och fyller mig med liv
Följ med mig ner till vattnet
Ut på udden ska vi gå
Vi skall vakta horisonten
Och höra fiskar slå
Skåda ut i fjärran
Och njuta av vår tid

Jag saknar sommaren om vintern
Och vår när det är höst
Jag klagar över värmen
Gnäller högt i regn och rusk
Men över allt i världen
Så vill jag stanna här

Om hösten vill jag visa
Ett ställe vid ett kärr
Där är så väldigt vackert
Just när löven byter färg
Skogens konung har jag skådat
Där finns även rådjur och räv
Jag hyllar dessa trakter
Jag älskar mark och skog
En gåva blev mig given
Ger mig tröst och skänker ro
Mina rötter djupt i myllan
Och vet min plats är här