1. Ensamt Öga II
Höstvind ruskar grenar och ett slagreng piskar mark!
Likt en dyblöt, frusen strykarhund går jag.
Mitt tecken trasig fanan, hängd i genomrutten stång.
Blott döda löv på grå och dyster väg.
Ensamt öga vandrar än med Besten hack i häl!
Sot i lunga, brand i ben som bär.
Ensamt öga ser en best som vill ha mer.
Även jag ser sol och månge; liksom stjärnorna i skyn.
Även jag kan känna doft av dag som gryr.
Ser du också knuten näve, ser du hatet i en sko?
Kan du känna klämda tår och sprucken fot?
