17. För evigt farväl

Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag
Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag
Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld
Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd

Ser blodet i mig svartnar mina ögon söker svar
Mina tankar är som nålar det här är allt vad jag har kvar
Och jag som lovade hela världen mina dikter mina brev
Mitt inre skriker hjälplöst rena själen ut och lev

Jag brinner jag drunknar
Så ensam i mörkret som ett slukande hav
En tomhet så hjälplös
Så ensam mot en väntade grav

Jag ser genom dimman ser blodet på min arm
Hör demoner i mitt inre dess viskning gör mig varm
Som lockar mig mot döden men jag reser mig ändå
Jag hatar hela världen som levande får gå

Jag brinner jag drunknar
Så ensam i mörkret mot ett slukande hav
En tomhet så hjälplös
Så ensam mot en väntade grav

Brinner längtar tårar fyll min själ
Det svartnar mitt inre för evigt farväl
Tomhet värm mig mot ett slukande hav