10. Bäring nord

Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år,
lärt hur dystra dagar kommer och går,
alla oceaner har varit för mig en bädd
och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd

Men nu kallar mig den jord,
Där i norr den sköna Nord
Och det tär min kropp och själ,
Att jag ej är där
Och för mitt inre öga,
Ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem

Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders spår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår

Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem

Längtans starka vingar bär mig hem
Skall aldrig mera lämna släkt och vän
I Sverige finns du kvar
Jag minns dig kära far

Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank
Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank
Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort
Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått

Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem

Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem - mitt hem