A2. Gryning

Till gryningens ljus vid en nattfrusen is,
sågs män falla för stål.
I nyfallen snö med ett täcke av dis,
Döljs kroppar som brändes på bål.
Ögon som söker i skuggornas dal,
Efter knektar som fallit ur led.
Festen har tystnat från kungarnas sal,
Ensamma hjältar som stred...

Ängen är kantad av ny dräpta lik,
Tårar byts ut emot blod.
Bödeln har skördat står skyddad vid vik,
Ensamma hjältar vid mod
Så länge solen ger kraft, månen sitt ljus,
så länge luften är fuktig och sval.
Så länge bödeln han dansar förblindad i rus,
Så är kungarna tysta i tal...

Vintern som bränner i nyöppna sår,
Och brynjan är sargad av slag.
Vi ska finna dig bödel innan vintern blir vår,
Vi ska mätta vår hunger en dag.
Eldar må brinna av nyvunna slag,
Illgärningsmannar förgås.
Kungar skall åter få träda i lag,
Förrädarn skall kedjas i lås

Glöden skall spridas från gammal till ung,
Födas i nyvunnen strid.
Skatter betalas ur bödlarnas pung,
Inne är hämnarens tid.
Så länge solen ger kraft, månen sitt ljus,
Så länge luften är fuktig och sval.
När dansen har tystnat fån bödlarnas rus,
Så är kungarna åter i tal.