A3. Kedjesåg
Hör sångens vilda vansinne, den sågar och står i.
Kapar jäms med anklarna, från vetet skiljes vi.
Vad fattas med i höghet som vill och verkar så?
Vilken rätt är dessa given, att över andra stå?
Ner i smutsen,
Störtad ner.
Stämplade stammar,
Våldsamt kapas av.
Vad bränsledenna mekanik kan driva och så när?
Vad vilja ligger bakom, vad skapat ert begär?
Salivindränkt och välsmort, den kedjan glider lätt?
Men dess skarpa, vassa käftar, biter inte alltid rätt.
Som i sandlådan de leka, likt mindre barn jag se.
Käftas, kivas, brottas dock så vilsna de sig te.
Men uti dess händer vasst och vilt ett vapen är.
Som i skepnad utav sanning sig själv blott enbart när.
