A2. Stulna drömmar
Säg hör du tonerna av gnissel, skrik och bråk
Ser du de sprickor som sig sprida här alltmer / som sprider sig allt mer
Här var en gång så vackert, här levde vi i fred
Nu skakas åter landet, ingen trygghet med jag ser
Så växer tuggan, besk, och ilskan blir till har
Vad fattas dig som vägrar att se
Så växer tuggan, fyller mun med dålig smak
Vad fattas dig som inte vågar se
Symboler tas ifrån mig stjäls och svärtas ner
Sanning och dess motsats i ett töcken simmar de
Vilken vilja, vilken tanke som så illa tagit rot
Och vilset vandrar många med tiden fler och fler.
