A5. Kvädet om Hyndla

Jag hörde Freja ropa, en gång ord till annan mö:
Hör nu, det dags att vakna. Du som där i hålan bo
Allt mörkers mörker kommit, och mot vihov vägen gå.
Bed att blid han Herjafader, vill nu va uti sin håg.

Väckt Hyndla väljer orden, talar fräckt och ond replik.
Din älskling där på färden, galten går med manligt namn.
Dårad du, som drömmer, Hildesvine borsten bär.
Den ornen smidd av dvärgar, ej förtrollad man det är.

Ett vad om välska malmen, Säg mig Hyndla ätteled!

Giv galten minnesmjödet
Må han minnas vad du mält
Om kunskap fråga Freja,
Jättens maka spydde svar.

Allt mjuka ord, allt väna ord, blott slikt av Freja sagt
Fribrev värn mot Vingtors hand, alla jättars baneman.
Hyndla kvad om nattlig rit, där Freja Heidrun geten lik.
Bland bockar går och löper, liksom efter karl och man.

Ett vad om välska malmen, Säg mig Hyndla ätteled!

Giv galten minnesmjödet
Må han minnas vad du mält
Om kunskap fråga Freja,
Jättens maka spydde svar.

Ett vad om välska malmen, Säg mig Hyndla ätteled!

Giv galten minnesmjödet
Må han minnas vad du mält
Om kunskap fråga Freja,
Jättens maka spydde svar.