Intervju med Uffe i Ultima Thule 2007-10-08
Del 1 - Försnack, 25års jubileum
Då får man börja med att fråga hur läget är med Uffe idag?
- Jodå, har legat sjuk men nu börjar man komma tillbaka igen.
Då kör vi.. jag tänkte höra först vad du tyckte om Kuggnäs i år?
- Det var faktiskt väldigt positivt, mycket folk, inget större tjafs utan ändå ganska mycket folk med olika åsikter så att säga men det var lugnt. Det var kul, skapligt väder och sådär, så det finns ingenting att klaga på.
Men hur skötte ni er på scenen då, det blev väl ganska mycket alkohol innan spelningen?
- Ja tyvärr blev det så. Vi skulle signera och vi tänkte att vi får väl sitta en halvtimme och signera, men vi satt ju två och en halv timme och då kom både Jäger och pilsner fram. Vi spelade precis innan vi signerade och vi andra tål alkoholen men Janne tål ju ingenting, men det var kul ändå.
Publiken måste väl ha varit helt vilda trots detta?
- Det var faktiskt ganska bra, eller det var väl i princip som det brukar vara, det var ingenting mer sådär men vi tyckte det var bra, publiken höll igång bra. Vi var missnöjda med ljudet som fan bara men tyvärr är det så, man kan inte få allting och man ska inte hålla på och hacka på smågrejer heller.
Något som nog väldigt många är nyfikna på, hur mycket har vi kvar att förvänta oss av er, hur långt har ni motivation för att kunna fortsätta?
- Vi trodde ju vi skulle lägga av redan.. få se.. -95 trodde vi att vi skulle lägga av efter "Lejonet Från Norden" för då började skivförsäljningen dala lite grann och vi hade inte samma glöd. Sen fick man hålla upp ett litet tag liksom, man kanske var ifrån varann några månader och då laddar man batterierna, och så blir man sugen igen. Vi har ju alltså världens bästa lyssnarskara som tjatar och stöttar oss, så det känns jäkligt bra. Men sen den största grejen som hände det var ju när vår studio gick i bitar. Efter det trodde vi inte att vi skulle orka starta om alltihop igen, du vet bygga upp en ny studio och börja om från början, beställa allting nytt.. allting brann ju upp. Alla lager och allting. Men där fick vi ett sånt otroligt stöd från folk som stöttade oss och liksom sa att "ni får inte lägga av" och såna där saker. Det var då man började fundera, vad är det som händer? Visst, det hade varit lite småtjafs från folk som hotade och larvade sig, men vi fick lite krafter där iaf och sen dess har vi hållit i, vi tycker fortfarande det är roligt och så länge vi själva känner att det är roligt att träffas och jamma och göra musik så kommer vi kunna hålla på, och vill det sig väl kan det bli tio år till.
Nu fick vi ju ganska nyligen fräscht material från er i form av plattan "Yggdrasil", men du har lite förhandsinfo om en ny platta som är planerad att släppas?
- Jo, nu har vi en platta som vi ska släppa nästa år tänkte vi. Vi gjorde lite låtar till den här samlingsboxen, och vi ska lämna några låtar kvar på samlingsboxen men några av dom ska vi använda på nya plattan och sen har vi gjort 5 låtar till nu. Så det är nytt på gång till nästa år, sen får vi se. Som det känns nu så kommer det väl löpa på.
Men inte så många fler spelningar?
- Det är ju faktiskt det att vi blivit bekväma och äldre, och det här att spela och stå på scen är ju det roligaste som finns, men det är det där jobbet innan att repa, och har man inget vanligt som vi hade förr, du vet vi hade kanske tio spelningar på raken, varje helg.. det är roligare, då får man mer rutin.. det här blir hårdrepa inför en spelning, det är inte lika roligt. Det blir jobbigt att sitta och nöta gammalt material. Det är därför vi inte kör varje år, vi tycker att det blir för mycket. Fast andra saker finns ju också, som incidenten med högernäven i publiken, då var vi ju nere i två år.. eller näe, ett år efter körde vi inte. Och efter vi kört det året så kände vi att vi väntar ett år och sen spela nästa år eftersom det var 25årsjubileum. Men vi får se nästa år, vi kanske kör eller inte, vi får se hur vi känner oss.
Hur känns det allmänt med 25 år då, känns det som det gått för fort?
- Det är ju löjligt egentligen, 25 år liksom.. det finns ju många som lyssnar på oss som inte ens är 25 år. Det känns ju jävligt kul att vi har hållit ihop även om vi inte har riktigt samma uppsättning som dom första åren så är det ändå liksom.. grundstenarna är kvar. Sen är det ju så, allt går i vågor.. punken går i vågor, hårdrocken också, och det här med Vikingarocken den är ju dalande just nu. Det är svårt att hitta bra nya band och det är ingen direkt som tar efter och Vikingarocken är ju egentligen bara en liten gren i en större genre, det vill säga punken och sånt där, rötterna finns ju nånstans ifrån.
Del 2 - Ungdomen
Då kör vi igång med lite historik här.. ungdomen kan vi börja med, som var en väldigt subkulturell tid. Först med punken, och sedan via Oi! musiken till Skinheads. Kan du berätta lite om hur den tiden var, hur kom ni in i punken från början?
- Det var ju då att vi började lyssna på dom här banden som kom, Pistols och Ramones som visade att man behövde inte vara så jävla duktig för att spela i ett band. Det kunde låta skit helt enkelt, det var likgiltigt, det var nästan häftigt när det lät skit (skratt). Men sen börjar man ju utvecklas hela tiden och punken är ju det som ligger i våra rötter så att säga, det är självklart. Först var man ju punkare och sedan blev man skinnhuvud, vissa var det kortare och andra längre.
Uppväxten i allmänhet, hur såg den ut? Vad har format dig till den du är idag?
- Vi är ju arbetarkillar allihop, vi har jobbat för allt vi har.. ingen har ju vuxit upp med silversked i munnen liksom. Vad vi än ska göra så har vi slitit för det, vi har inte fått nånting gratis. Ville man ha ett trumset så fick man jobba hårt för att få ett. Nuförtiden får ju många allt serverat på ett silverfat av sina föräldrar och så, men vi fick verkligen kämpa till oss varenda plektrum eller strängar och ville man ha nån spelning fick man betala för att spela. Det var ju så. Jag fick låna ett trumset av en kompis först innan jag fick råd med ett eget, så att.. vi har gått den hårda och långa vägen (skratt).
Då går vi vidare till punkbanden. Ugly Spots var ju ert första riktiga punkband. Hur stora var ni lokalt bland dom andra banden?
- Lokalt var vi väldigt stora för vi var nog det snabbaste och tuffaste punkbandet i Nyköping och Oxelösund tror jag. Sen kom det upp en massa nya bra punkband faktiskt. Lokalt var vi nog väldigt populära bland ungdomarna, vi hade en egen "armé", Ugly Army som den kallades (skratt).. så att där hade vi många som följde med på spelningar och söp skallen i bitar (skratt).
Er första replokal då, berätta lite om den?
- Alltså, med Ultima Thule eller...
Nja alltså, den första replokalen med grundstommen som kom att bli Ultima Thule, när ni fortfarande lirade punk?
- Det var en musikbarack i Oxelösund, den kallades Musikbaracken tror jag, eller Stålbyn? Det var järnverket tror jag som ägde lokalen där. Vi var fyra band som delade lokalen först men sen blev vi själva för jag tror vi svinade ut alla andra.. jag kommer inte riktigt ihåg, det var så längesen.. vi börjar bli senila vet du. Men det var riktigt roligt, och sen när vi bytte namn, det var egentligen när vi flyttade in till Nyköping.
Och från punken gick det vidare. Hur blev ni intresserade i det hela kring historia och mytologi från början, och varför bestämde ni er för att gå den vägen att revolutionera den Svenska punkrocken såpass?
- Det var väl det här med punken, det var som vanligt att man skulle vara emot allting och man skulle bara protestera för protesterandets skull, det spelade ingen roll mot vad, man skulle bara vara emot. Och vi tänkte att vi kan väl behålla det här men också sjunga om vår historia och kultur, och just om Sverige, hylla Sverige. Visst är det bra att man är politiskt insatt och man kanske tycker vissa saker är skit och man gör sin röst hörd, men även att man törs säga och stå upp för sina åsikter, att inte vara någon ynkrygg. Det tycker jag är viktigt, vad det än är, om man är vänster eller höger, man ska vara rakryggad och våga visa var man står.
Så det har alltid funnits hos er till viss del?
- Nånstans har vi väl alltid haft det inom oss på nåt sätt, det bara blev automatiskt av nån konstig anledning och så gjorde vi nån låt om Engelbrekt och såna saker, och sen gick det vidare till vikingar och allt möjligt. Hur vi kom på det just den dan, under just den perioden att utveckla punken till nåt mer kommer inte jag ihåg, det gör ingen av oss, utan det blev bara så. Det var nog när vi gjorde "Psycho Killer" och dom här låtarna, då blandade vi in "Engelbrektsmarschen" och "Sverige, Sverige Fosterland" och dom här låtarna. Och då skiljer sig dom här texterna ganska ordentligt mot dom andra, så det måste varit nån övergång där nånstans.
Ursprunget av Vikingarocken, hur blev uttrycket myntat egentligen? Det var väl nån tidningsreporter som skrev om detta första gången?
- Vi själva kallade det nationalromantisk vikingarock, men jag tror det var en journalist härifrån Nyköping som sa att "ni kör ju rock, såhär vikingarock" liksom.. han menade väl vikingatexterna, men vi tyckte det lät bra. Sen hade han i Mörbyligan, Åke Bylund tror jag han heter.. eller hette, han är död nu tror jag. Han hade gjort en låt som hette "Den Mäktige Tor" och det tyckte vi om. Så det var väl dels därifrån honom kanske också, jag vet inte riktigt.
Kan du berätta om första gången ni stod på scen som Ultima Thule?
- Det var nog.. jag vet inte om det först var någon lokal spelning, på nån fritidsgård. Sen tror jag det var på Folkets Park här i Nyköping. Den spelningen gick nog sådär, låtarna blev nog blandat Ugly Spots och Thule, och sen fick man köra om flera låtar säkert. Men.. det var nog så att det var mycket punk, och sen blev det mer nationella texter, så att.. (skratt) näe, det där minns inte jag riktigt, man börjar bli gammal och senil, vi är ju 45 år nästan allihop.
Del 3 - Den stora debuten
Debutsingeln släpptes och sedan blev det tyst. Senare kom er första bootleg "Hurra För Nordens Länder" ut. Ni hade hört nåt om att Rock O Rama skulle släppa den, men hur hade dom fått tag på låtarna i första hand? Och hade ni ens övervägt en återförening innan dess?
- Det var nån i Sverige, jag kommer inte ihåg namnet på den personen som hade skickat den till Rock O Rama, men vi hade ju lagt ner med allting då egentligen. Eller det låg vilande kan man säga. Helt plötsligt fick vi reda på att den skivan fanns, å andra sidan är det ju tack vare den skivan som vi finns, jag vet inte om vi orkat dra igång bandet igen annars. Men vi hade inga planer på att återförenades före den plattan släpptes iaf, jag höll på med ett annat band med Bruno, och sen höll Janne och Thomas på att spela med ett annat band så Thule hade inte lagt ner direkt men det var ju ändå ingen som höll på med det. Jag hade till och med nåt punkband som hette De Svullna eller vafan dom hette, men det var väl när LP'n kom som vi fick lite gnista och tänkte att vi kör igång igen.
Hur var första mötet med Ultima Thule igen under 1990? Hade ni setts mycket under åren eller var det mycket tid att komma ikapp på allt som hänt, och självklart till stor del diskutera framtiden?
- Vi hälsade mest på varann, och liksom vi festade ingenting ihop och vi hade gått lite egna vägar. Sen bestämde vi att vi skulle träffas, så vi träffades först på en pub som hette Balkan, heter Oliver Twist nuförtiden, och drack lite öl och snackade lite grann. Sen bestämde vi oss för att träffas hemma hos Janne, där gjorde vi en pizza kommer jag ihåg och drack lite pilsner och började väl sitta och plinka lite på en akustisk gitarr, och jag slog med fingrarna på bordet, trummade, på hans vardagsrumsbord. Sen började Thule igen. Sen ringde vi Nicke så fick han vara med också. Vi tyckte han var duktig och han spelade innan i ett punkband som hette Död Lag, vi tyckte han passade bra och han tackade ja.
Bara för protokollet, vilken sorts pizza var det?
- (Skratt) Jag tror vi köpte en färdig pizzadeg, en sån där man bara häller vatten i du vet. Gjorde i ordning på en plåt och sen tog man lite tomat, skinka och ost.. och sen tog vi salami minns jag, så vi luktade halva Turkiet allihopa (skratt).
Efter ett par år började folk öppna ögonen för er och ni blev riktigt populära. Den största känslan måste väl självklart vara att nå den magiska gränsen med 90.000 sålda ex av "För Fäderneslandet", vad tänkte ni och hur reagerade ni då?
- Ja, den har ju gått över 100.000 nu och sålt platina. På den tiden var ju en guldskiva 50.000, idag är ju guldskiva 40.000 ex tror jag. Dom har sänkt pga. att det säljs så få skivor nu. Platina tror jag är 80.000. Men det var en jäkla känsla, om vi tar det från början då när vi gjorde den här "Svea Hjältar" först, sen gjorde vi "För Fäderneslandet" efter den, och det var riktigt kul när man såg att den började sälja, och sen när man märkte att den började klättra på listorna, då började ju skivbolagen höra av sig till oss. Innan dess gjorde vi ju allting själva, med eget distributionsbolag och så.. och det var bara LP skivor först ju. Första skivan sålde ju inte ens en promille av vad den här plattan sålde, men säljer en skiva bra och man slår igenom, då följer ju andra skivor med. Men det var en riktigt skön känsla när man fick reda på att den sålt gult, det var.. kaxigt liksom, av ett sånt här litet källarband och samtidigt som så många i etablissemanget tyckte det var en "uppkäftig platta".
Och genom den succén kom ni i kontakt med girighetens ansikte, Bert Karlsson.
- Det var ganska kul faktiskt. Det måste jag säga, och här pratar jag för alla i bandet att han är trevlig, rakt på sak, lurar ingen utan han är väldigt reko. Men han är en extrem affärsman, han ser nog pengar i allt. Men vi fick en jättebra deal, han ringde flera gånger och vi tackade nej, så höjde han ju dealen hela tiden. Vi hade det ju bra som vi hade det, vi tyckte att "äh, vi skiter väl i dig" liksom. Och sen fick vi då behålla rättigheterna till plattorna vilket var en förutsättning, att han inte skulle äga vår musik. Han äger ju t.ex många av Carolas låtar och sånt där, det ville vi inte vara med om. Sen när han lämnade oss så hade han det jobbigt, jag tror ingen av oss kunde sätta oss in i hans situation, han satte ju hela sitt företag på spel alltså, det var värsta häxjakten. Vi förstod honom till fullo och vi hade bra kontakt även efteråt och all heder till honom faktiskt, för han stod emot jätte länge.. längre än vi trodde han skulle orka.
Del 4 - Media rasar
Mitt i allt det så började ni hamna på löpsedlarna under hatfyllda rubriker, var det nåt ni ens hade kunnat tänka er?
- Nej det hade vi inte gjort. Å andra sidan hade vi kanske inte sålt dom plattorna vi gjorde och fått den uppmärksamhet vi fick. Man mådde ju skitdåligt, att bli kallad nånting man inte är hela tiden.. det funkar inte, man orkar ju inte. Men så länge man har bra vänner så funkar ju det mesta. Nu när man har facit i hand såhär några år efter så gjorde det väl inte så mycket, det var ganska kult att vara hatad ändå tycker jag. Jag vill inte bli nån folkkär artist som.. vad heter den.. "Sommaren är kort", med Tomas Ledin.. det går bort liksom (skratt). Tomas Ledin vill man inte komma i närheten av.
När hela den här rasistdebatten var som värst tog det ju hårt på särskilt era familjer. Hur var det då, och hur har det varit under de senare åren?
- Det var jättehårt, det var skönt att man höll ihop så mycket som man gjorde för alla klarade sina förhållanden och familjer liksom, men visst har man tagit stryk, det kan jag inte tänka mig annat. Du kan ju tänka dig själv om din unge sitter i skolan och får höra om din "rasistfarsa" liksom och det snackas massa skit. Så det där har inte varit nån höjdartid för dom. Det har blivit bättre på senare år men det är fortfarande lite tjafs, dom får ju inte ha kläderna vi säljer och så i skolan. Man förstår ju att ungdomarna blir arga när dom inte får ha en Sverigetröja på skolan men det får komma nån invandrare som har sin flagga på sin tröja, det är klart det blir aggressioner bland folk. Då är det bättre att återinföra skoluniform, eller hur? Så slipper man tjafs.
Men en höjdpunkt var ju att ert eget skivbolag tog fart ganska snabbt. Berätta lite kring hur allt började, och utvecklades gällande Ultima Thule Records och vidare med underbolaget Attitude Records, och nu till No Shame som ni driver idag?
- Vi började ju då med Ultima Thule Records och där tog ju Bert Karlsson över, så det blev lite EMI då. Fast sen tog vi tillbaka Thule Records.
Så Bert skötte det ett tag?
- Ja, det kan man säga. Men sen började vi släppa lite punkplattor också och då tyckte vi att det kanske var lite onödigt att släppa det på Thule Records, så då hade vi det här Attitude Records och började lite mer med sånt som inte var Vikingarock och nationell musik. Men sen la vi ner det efter ett tag för det var ingenting som vi tyckte direkt gav oss nånting.
Men det var väl Dim records som köpte upp det?
- Dim Records köpte upp alla rättigheterna, ja. Och No Shame är ju mest ett arbetsnamn på vår webbshop och butik. Vi började med postorder 1993 och då var det egentligen bara skivor vi sålde och en tröja kanske, sen har ju det där ökat hela tiden och tyvärr då med dagens Internet och tankning så har ju musikförsäljningen sjunkit, jag skulle vilja säga att den har mer än halverats. Då måste man ju överleva och då gör man tröjor istället, och tröjor kan ju folk inte tanka hem. Men jag förstår ungdomar på ett sätt, man tycker det ska finnas möjlighet att tanka hem en låt och lyssna på, men då gäller det att man köper plattan också, för dom som drabbas värst det är dom små skivbolagen. Metallica kommer alltid sälja en miljon plattor, men dom gnäller ju som fan hursomhelst.
Är det nåt band som Ultima Thule Records haft hand om som haft den anledningen varför dom slutade, att skivförsäljningen gått ner såpass mycket?
- Ja, jag tror faktiskt att Hel bl.a. slutade, inte bara för att det blev mycket tjafs, utan även för att dom sålde så dåligt. Jag vet att det är fler band som börjar känna likadant. Kan man inte ens tjäna ihop till strängar för att kunna spela, så.. jag vet inte. Vi ska försöka börja sälja lösa låtar via Internet, men vi måste försöka hitta nån bra lösning först.
Kring spelningar så har det till störst del handlat om saker som inställda bokningar, bombhot, kravaller.. det har varit mycket uppmärksamhet kring detta. Men vad har ni kunnat skratta mest åt kring all uppståndelse?
- Oj, det är massor.. det hände väldigt mycket under den stora turnén i början av 90-talet och det kommer bl.a. en ny tröja snart som heter "Chaos 93/94". En grej som var helt otroligt sjukt var när vi skulle till Vetlanda och spela. Först så fick vi inte bo i den stan, alla hotell stängdes för oss, vi fick åka fem mil därifrån för att hitta nånstans att sova.. det var en invandrare som ordnade spelningen för oss på en restaurang i centrala Vetlanda, SÄPO stod och filmade på andra sidan gatan med kravallpolisen utanför. Hur lugnt som helst var det. Det var nån som hade ramlat in i nåt skyltfönster, men dom hade inte haft sönder det, det var nåt fyllo bara, liksom ingenting hände.. och sen fick vi åka fem mil därifrån igen.
Media har ju gjort en bild som är skapad efter dom då, så det är lite kult såhär, efteråt tycker man att fan det är ganska häftigt ändå. Som jag sa tidigare, när man levde i det så var det väldigt jobbigt men idag kan man faktiskt skratta åt det och tycka att det är ganska häftigt ändå, att ridande polis kommer och kravallbussar också. Vi spelade i Örebro en gång i en sporthall, och vi hade två spelningar samma kväll.. först skulle vi till Örebro och sen skulle vi 7-8 mil därifrån in i skogen på nån raggarkonsert. Då fick vi skjuts av polisen med blåljus som bredde vägen för oss, det var inte klokt. Det är massor med såna grejer som hänt. Kravaller du vet och.. vi spelade i Södertälje en gång och det var världens kravaller ute, i Uppsala också, det vältes bilar och tändes eld på grejer (skratt). Inne på konserterna har det alltid varit lugnt, det är utanför som det hänt grejer.
De allvarligaste saker kring spelningar ni upplevt då?
- Det har inte varit något allvarligt direkt, inte vad jag kan minnas alltså. Det har varit väldigt lugnt på konserterna, visst har det varit bombhot innan så dom fick gå med bombhund och såna grejer och titta då, men det är dom ju tvungna att göra.
Många spelningar inställda hit och dit som sagt, men det har ju oftast varit pga. tryck från allmänheten. Tror du att det gjort någon skillnad om arrangörerna hade vågat stå upp och inte vikt sig för trycket?
- Nej, arrangörerna har inte brytt sig så mycket. Vi hade alltså en jäkla massa spelningar under 1993/1994 som inte blev inställda också, det ska man skriva upp. Det var många arrangörer som stod upp och hävdade sin rätt, men blir det för mycket.. har man en familj och har man ett företag att driva efter en konsert med Ultima Thule, då får man förstå dom. Vi hade inget agg alls emot dom, man ställer in för man orkar inte, man har så mycket annat som kan gå åt helvete. Så det är fullt förståeligt.
Provokationer och huvudbry har definitivt varit bland era favoritsysslor med lyrik som var och varannan människa har en egen uppfattning om. Är det någon av dessa texter du tänker nuförtiden att ni borde gjort annorlunda, att lyriken borde skrivits mer rättfram för att undvika missförstånd eller var det just att se den enskilda människans inskränkthet som lockade?
- Nu menar du förstås bara med texter och sånt där? Jag tycker att Janne har skrivit helt underbara texter och gör det fortfarande, det finns ingen som kommer i hans närhet faktiskt när det gäller Vikingarocken att skriva texter, men jag tycker själv man har lyckats ganska bra när man har skapat så mycket funderingar. Jag tycker att som när han gjorde den här "Stolt och Stark" och "Besten", där har han lyckats bra i och med att folk har brytt sig så mycket och engagerat sig, och vissa vet ju vad det betyder fast dom inte ens har varit med och skrivit den, och det är så kul att höra så många åsikter. Så jag tycker Janne ska stå på sig och fortsätta skriva såna texter. Nu har han ju inte gjort det på dom senaste åren tyvärr, skrivit såna texter som kan misstolkas på det här sättet. Men vi står för varenda textrad.
Under slutet av 90-talet började ni även med sidoprojekt, först då med The Headhunters och nu förra året kom ni även igång med Hotrod Frankie. Varför valde ni att starta upp dom banden?
- Med Headhunters var det ju våra Oi! rötter som kom fram, vi tyckte att eftersom vi var uppvuxna med band som Cock Sparrer, Cockney Rejects, Sham 69 och alla dom här grupperna så var det naturligt för oss att testa göra en sån grej också. Plus att om man bara kör Thule hela tiden, blir det lite tråkigt och vi älskar ju musik så då gjorde vi Headhunters och senare också Hotrod Frankie. Vi gjorde det för att det kändes bra för tillfället, och så har vi ju hunnit göra två Headhunters-plattor. Det kanske blir en tredje, vem vet? Vi har till och med pratat lite om det.
Och med Hotrod Frankie.. vi har ju även gillat gammal 50- och 60-tals musik, och det hörde ni ju även på "Nu Grönskar Det Igen", man är ju liksom lite av en allätare, vi kan lyssna på det mesta. Och vi ville testa göra en sån platta, så vi dricker lite öl och jammar och hittar på låtar, och så kom vi på temat att det skulle handla om Frankenstein och hans monster. Janne köpte en massa svartvita DVD-rullar och gamla Frankenstein-böcker på Engelska, han läser mest på Engelska. Och så gjorde vi en massa texter som passade bra till det. Vi tyckte själva det var jävligt kul att göra så jag tror inte ni sett det sista av varken Headhunters eller Hotrod Frankie. Det var mycket psychobilly känsla i Hotrod Frankie också, och där kommer ju återigen punken in.
Del 5 - Branden i studion
Nu är vi inne på ett nytt millennium, närmare bestämt den 11 februari 2000. Attentatet som skakade om många. Branden i er gamla studio, den största tragedin i er karriär. Första tankarna och reaktionerna?
- Det där är ju nånting jag känner än idag att jag helst skulle vilja ha ogjort, sån magknip tror jag aldrig att jag haft.
Det kom väl ett samtal mitt i natten när elden härjade?
- Ja det var en kompis till oss som jobbade på en firma lite längre bort, den studion låg ju ändå ganska centralt i Nyköping. Och han såg att det kom rök därifrån, så han ringde till oss direkt, det var väl kanske vid 4-5 på morgonen, och jag tänkte att han driver ju med mig.. men han sa det var sant, så direkt satte man sig i bilen och bara åkte ner fort som fan, och allt stod i lågor vet du.. så man förstår folk som får sitt hem nerbrunnet, vad det måste kännas ont i själen, för det handlar ju inte om pengar, det handlar om allt som finns i så att säga. All själ, all svett man drypt där nere.. alla roliga och elaka ord som dragits där nere. Originalmålningar, originalinspelningar.. sånt man aldrig kan ersätta med pengar. Så det var nog bland det jobbigaste, eller det var det jobbigaste som jag varit med om i hela mitt liv, det finns ingenting som varit i närheten. För alla var det likadant.. Krohn kom ner dit, han ställde sig bara och tittade, och så satte han sig i bilen och bara stack iväg.. han hade åkt ut på motorvägen och bara kört och kört. Jag jobbade ju med det där på heltid, det var mitt arbete så jag kände att jag måste ju komma igång eller börja söka ett nytt jobb, det var ju det man funderade på.. ska man lägga ner alltihop eller ska vi fortsätta köra? Och just då var ju alla trötta på allting så det fanns ju inte nån chans att vi skulle fortsätta spela.. jag tänkte att jag startar väl upp själva rörelsen igen, så jag beställde hem lite skivor och började söka efter en lokal. Och att söka efter lokal efter en sån grej, det var omöjligt.. vem vill hyra ut en lokal till nån som blivit drabbade av en sån här grej? Hade jag ägt en fastighet så hade jag nog själv dragit öronen åt mig om det kommit en kille som nyss fått sin lokal sprängd och nerbrunnen. Så där får man också förstå dom, så det tog ett tag innan jag kunde få tag på en ny lokal.
Hur hittade ni en till slut?
- Jag hittade en källarlokal i Oxelösund, men först började jag att köra lite i källaren hemma hos mig, sen flyttade jag till Oxelösund och fortsatte där, och nu är vi tillbaka i Nyköping.
Vad tycker ni om polisens arbete gällande branden?
- Vi var ganska besvikna faktiskt, det var vi, vi tyckte inte dom la ner nån större själ i det här, det kändes som dom tyckte bara att det kostade pengar, så kände vi nog allihop.
Men det måste väl varit överraskande att det ens togs upp i Efterlyst på TV3 och att det inte bara sköttes i skymundan?
- Nja.. även där fick dom det ju att låta som det var nåt slags försäkringsbedrägeri liksom, vemsomhelst kunde se att vår försäkring inte ens täckte en promille av vad vi hade där nere.. men ändå, det var väl kul att dom tog upp det liksom, försökte få tag på nån men vi tycker fortfarande det är konstigt att vem det nu än var, att dom inte tog åt sig det, det skulle ju jag göra om jag var en terroristorganisation höll jag på att säga. Ta åt mig att, titta vad vi har gjort, vad duktiga vi var. Så jag vet inte alls vad som hänt där, det är bara spekulationer, men polisens jobb tyckte jag var skit. Jag tycker polisen är bra annars, jag har ingenting alls emot dom, utan det måste finnas i vårt samhälle.
Men ni lyckades resa er återigen efter detta. Hur var känslan med första gången i den nya studion?
- Ja, då var det ju också dags att vi måste köpa allting nytt och det hade vi ju inte tänkt oss direkt, och det är så jävla dyrt att bygga upp en analog studio så vi fick bygga upp en digital studio.. och vi tyckte inte att vi fick det rätta ljudet, det tog lång stund innan vi kände det. Det är väl bara på dom 2-3 senaste plattorna vi känner att vi är på väg tillbaka. Men det var skönt att komma igång i alla fall, trots att det var trögt, väldigt trögt.
Året därefter skulle bli året där er sista spelning ägde rum efter Jannes utbrott mot högernäven i publiken, men trots detta har vi fått se er uppträda några gånger på Kuggnäs sedan dess. Var ni väldigt tveksamma till att nånsin kliva upp på scen igen, eller är ni trots allt glada att ni tog det steget att spela live igen?
- Ja, det var väldigt tveksamt att nånsin kliva upp på scen igen, vi var så jävla trötta att folk ännu inte förstått att det där hör inte hemma på våra konserter liksom. Dom får ha vilka åsikter dom vill, men varför måste dom yttra sig sådär när vi spelar? Man blir bara så förbannad. Så bägaren rann över för Janne där, man såg ju att han var skitarg. Jag menar.. tror man på demokrati och yttrandefrihet, då ska det gälla för alla, både nazister och kommunister, så länge man håller sig inom vissa ramar. Då spelar det ingen roll vilken politisk åsikt man har. Jag känner alla möjliga människor som fortfarande är bra kompisar, vänskapen är viktigare än politik.
Vad hände med den grymma turnébilen förresten?
- Den sålde vi, det var en riktig höjdare faktiskt, det var en gammal ambulans. Vi sålde den för jätte många år sen. Det var en kille som köpte den och tyvärr lackade han om den efter ett tag. Idag hade den nog haft så stort affektionsvärde, så jag tror att idag hade nog folk köpt den bilen enbart för att vi hade ägt den.
Del 6 - Bandet idag
Och så går vi in lite mer på nutid. På senare år har det blivit mer temaskildringar på skivorna än den gamla samhällskritiken, eller de blandade tu, på gamla alster. Varför har det blivit så?
- Det går nog i vågor det också tror jag, att man gör tema.. vi har gjort om karoliner, och vi har gjort om Gustav II Adolf i "Lejonet Från Norden" då, och nu på dom två senaste "Yggdrasil" och "Rötter" så har det ju varit ett rent vikinga- och mytologitema. Sen är det faktiskt så att man är inte lika arg som när man var yngre, när man blir äldre har man inte samma ilska i kroppen. Men i låtarna på den nya skivan så kommer ni höra att Janne har lite mer samhällskritik i sina texter. Det finns ju nånstans där, det finns en gnista som kan tändas då och då, men det är ju inget fel att sjunga om vår historia och vårt kulturarv heller liksom, så det kan vara skönt med temaskivor också. Man vet ju aldrig vad som händer härnäst, det är som "Sverige"-plattan, den är ju väldigt annorlunda. Den har ju både samhällskritiska texter, temahistoriska och Sverigevänliga texter liksom. Så den skivan är jag nog mest nöjd med själv tror jag. Jag gillar blandningen på låtar, från lugna till snabba låtar. Men sen gillar jag även "Rötter" och "Yggdrasil" väldigt mycket.
Ni är ganska nära MC- och raggarkulturen dessutom, hur kom det till? När ni var unga punkare så skulle Janne bl.a. rycka ryggmärket av en raggare och det var en allmän rivalitet mellan dessa två kulturer, så hur kom detta att slås ihop hos er?
- Ja, det var massor med bråk förut, vi var ständigt i luven på varann, vi blev nog jagade varje helg av raggarna (skratt). Men det blir ju att man söker sig till subkulturer. Är man inte riktigt accepterad av samhället som vi inte var, och inte är, så söker man sig gärna till sånt, som MC-världen och raggarvärlden. Man känner att där hör man hemma på nåt sätt, man hittar sina själsfränder där. Man behöver inte bli så vuxen om du förstår mig rätt.. jag gick på en sån här träff.. det är 20 år sen man slutade 9:an, eller 30 år sen, jag kommer inte ens ihåg när det var.. men då såg man hur många hade blivit gråa och tråkiga liksom, men dom är nöjda med livet och det är ju huvudsaken dom är nöjda, men jag vill inte bli sån, utan jag tycker om att kunna gå med skinnväst ibland och se ut som en skitstövel (skratt).
Men det är väl främst Thomas som har den här rejäla MC-fetischen kan man nästan säga?
- Ja han har haft den mest, jag har iofs också motorcykel men det är bara jag och Krohn som har motorcykel, och även raggarbil.
Vad kör ni då?
- Jag kör en Cadillac Cupe De Ville -54, och Krohn kör en Buick -48. Och så kör vi Harley Davidson båda två. Det är nånting som vi gillar, och Janne och Nicke är ofta med på fester och sådär fast dom inte är så inblandade så i själva världen så att säga, dom är ju mycket på fester och vi har spelat mycket på MC- och raggarklubbar förut. Så det är väl mycket därför man dragit sig till raggarvärlden kanske, att det är kanske lite äldre folk där också. Vi börjar ändå bli gamla själva och det vill vi acceptera också, så att.. jag vet inte, men så är det bara (skratt).
Ni har haft kontakt med många människor genom åren, men de som det handlat mest om, på gott eller ont, är nog följande människor som jag undrar om du kan kommentera lite kring?
Anna-Lena Lodenius?
- Större lögnerska och större skitsnackare som egentligen har noll koll på läget finns ju inte, och jag tror egentligen bara att hon tjafsar för att bli nån slags b-kändis i pressen. Hon har aldrig frågat oss hur vi tycker eller tänker utan hon utgår bara från vad hon tror, hon har liksom bara chansat och inte hållit sig till fakta. Men skit samma, vill hon vara sån så får hon vara sån, det är upp till henne.
Humle, Dumle och Rumle?
- Ja det är ju tre kära kompisar vi haft med oss ganska ofta på våra turnéer när vi var ute i Europa, och även i Sverige, så var det dom som sålde kläder åt oss och var scenvakter. Vi har haft mycket roligt ihop med Humle, Dumle och Rumle. Pike håller ju på med ett eget skivbolag nu, och släppte ju senast en platta med Gatans Lag som jag tyckte var ganska bra.
Anders Carlberg?
- En väldigt stor människa kan man säga. Jag tycker att han oftast vet vad han pratar om, han är väldigt vältalig och har mycket kött på benen när han uttalar sig. Han vet vad det handlar om när ungdomar tjafsar och han kan se alla sidor, både för- och nackdelar, varför saker händer i samhället. Han ser inte bara enkelspårigt på att det måste bara vara den ena sidan, att det är därför det finns så mycket rasism, utan han kan gå djupare och fråga liksom "varför är det såhär, varför har det hänt, hur kommer det sig?". Sånt gillar jag, när man inte bara står med skygglappar och tror att man tittar lite grann åt alla håll. Och han har ju alltid stått upp för oss. Han har förstått lite mer, han har tänkt lite mer i våra banor att allting är inte svart eller vitt, utan det finns en gråzon också.
Eddie Meduza?
- Ja, honom har vi träffat några gånger, och.. (skratt).. en roligare och konstigare människa tror jag aldrig vi kommer få träffa igen tyvärr, det är en stor ikon som har gått i graven, han var ju både samhällskritisk och helt galen, och vi behöver galna människor i det här samhället för att må bra tror jag. Många tycker illa om DiLeva t.ex., men jag tycker att.. människan, han är skön, han finns där.. han har sin egen stil. Man behöver inte gilla hans låtar, men han är han liksom och Eddie Meduza var Eddie Meduza, han var en.. ja, du behöver bara lyssna på alla hans plattor för att höra vilken galning han var. När vi spelade in "Nu Grönskar Det Igen" var det skitkul att ha honom med, det var faktiskt jag själv som kom på idén att vi skulle ha med honom. Jag fick kontakt med honom via telefon och han nappade direkt, han tyckte det verkade skitkul. Sen blev vi vänner efter det, vi träffades och vi släppte skivor med honom, och pratades vid nångång i veckan till och med. En väldigt samhällskritisk människa egentligen, han var egentligen väldigt intelligent, han hade en mycket djupare del än allt det här "kuk, fitta, knulla" utan det var mycket mer med honom också.
Tom Hjelte?
- Ett stort skämt. Jag tror han var journalisternas största skämt genom tiderna, att han ens kallade sig journalist, det är ju pinsamt. Men vi var ganska nöjda, vi ville inte ligga etta på innelistan, utan att ligga etta på utelistan, det tyckte vi bara var kul och det retade honom ännu mer, att vi tyckte det var bra att ligga etta på utelistan. Så han blev ju bokstavligen galen på oss. Jag tror faktiskt att vi hamnade på tredje plats där ett tag för han ville inte ge oss nöjet att vara etta, men vi låg på utelistan hela tiden. Och det kan jag säga än idag att vi är väldigt stolta över. Tänk att ligga etta på innelistan? Det är ju värdelöst. Att ligga på utelistan så många veckor i rad, det tror jag aldrig nån har gjort, det är kult och det älskar vi (skratt).
Om ni skulle bli ihågkomna om 50 år, vad tror ni folk skulle säga om er då?
- Jag tror faktiskt det kommer vara så att vi kommer bli mer erkända, det är ju tyvärr så när band lägger ner eller man dör eller nåt sånt, då börjar folk yttra sig lite mer och då kanske dom ser vad vi egentligen är och var vi står, att vi älskar vårt land helt enkelt och tycker det är värt att skydda och bevara, och då kanske nationalismen får en annan innebörd liksom. Jag är ganska positivt tänkande, så jag tror bara att det blir till det bättre. Vi kanske blir accepterade, vem vet? Men jag vet inte om vi vill bli det (skratt).
Vilken har varit den enskilt bästa spelningen hittills?
- Oj, vad svårt..
Kyss inte röv nu eller nåt sånt, utan dra bara till med det bästa du kommer att tänka på helt enkelt.
- Jag tror Träffen 1993/1994, när vi spelade på Folkets Park i Nyköping. Det var fullsatt, det var ett band som skulle spela efter oss, men efter oss gick alla, det var väl 20 personer kvar, från början tror jag det var 2.500 människor där inne. Och det var sånt drag, hela golvet gungade, dom sjöng med och överröstade oss så vi inte hördes nästan. Det var efter vi hade släppt "För Fäderneslandet" så.. som det känns nu, när jag säger det på rak arm så är det favoritspelningen. Kuggnäs är alltid kul också iofs, så det ska jag också säga. Bästa året på Kuggnäs var nog den här sommaren, även fast det inte gick så bra för oss så märkte man att folk uppskattade det och just det här, som jag sa, att vi fick sitta två och en halv timme och signera, bara det visar ju att vi fortfarande inte är ute om man säger, utan att sitta så länge så vi fick ont i fingrarna (skratta), bara det säger ju att det är jävligt kul och då vet man att man har många lyssnare kvar.
Hur många var där nu i sommar då?
- Det har gått lite olika bud, men enligt vad jag hörde med alla arrangörer, band och medverkande så var det runt 2.200 tror jag.
Hur har utlandsspelningarna varit jämfört med spelningarna i Sverige?
- Utlandsspelningar är väldigt roliga för där vet dom inte om det här tjafset som är i Sverige, det är inte lika mycket ståhej runt omkring med tidningar och poliser. Det är ganska kul att ställa sig på scen i t.ex. Italien eller Tyskland och sjunga låtar på Svenska, och dom sjunger med liksom.. såhär "Ragnarook" (skratta). Vi spelar nästan inga Engelska låtar när vi är utomlands, dom vill höra Svenska låtar.
Och vidare kring utlandsspelningar.. namnet "Ultima Thule" höjer ju ögonbryn direkt, har det nångång gått såpass långt att ni gjort någon spelning under nåt slags "alias" eller så för att ens få något bokat? I bl.a Tyskland körde ni väl några gig som The Headhunters?
- Jo, då var det tydligen tjafs i Dresden tror jag det var, jag kommer inte riktigt ihåg exakt var det var.. då var det poliskommissarien i den stan som inte ville att Ultima Thule skulle komma för han hade hört med Svensk polis. Så då klev vi upp på scen som Headhunters och spelade Ultima Thule-covers istället, det tycker jag var ganska häftigt (skratta). Men jag tror det var enda gången vi behövde göra det.
Hur tror du det skulle varit om ni än idag varit lika populära hos allmänheten som i början av 90-talet, fortfarande varit signade vid EMI osv.?
- Jag tror inte vi hade funnits idag. Jag vet inte, det där är en jättesvår fråga. Vi hade nog ändrat stil tror jag också, vi hade nog blivit mer influerade av annat och blivit mer styrda. Musiken hade kanske blivit mer mainstream.. vem vet, vi kanske hade blivit en ny Nordman? (Skratta). Men det får vi vara tacksamma över att det inte blev så.
Tror du att den här sorts "myten" kring bandet, att alla har någon historia om er, men ingen vet riktigt vad som stämmer och vad som inte stämmer, att det har gjort bandet lite extra spännande?
- Ja, det tror jag, jag tror att det är bra att många människor hållit på med lite tissel tassel, och sagt att vi gjort det och det. Vi har fått höra många konstiga saker genom åren, med allt från att Thomas suttit i fängelse till att han är bög. Men sånt har vi bara skrattat åt, det finns ingen mer hetero kille än Krohn (skratta). Sen har det väl varit mycket prat bland folk att vi har lagt ner och många har hört såna saker, men det är väl ganska naturligt att det blir så också. Men jag tror absolut det har varit bra för oss att det är lite av den här myten kring bandet fortfarande.
Nu ska jag inte ta upp mer av din tid, men skulle du vilja säga nåt till de som läser detta?
- Stå på er. Hellre dö stående än leva på knä!
Vi på vikingarock.se vill tacka Uffe för att han ställde upp på den här intervjun.
