Recensioner - Bruno Hansen - I once was a member of Ultima Thule

Recension: Bruno Hansen – I once was a member of Ultima Thule

Den här skivan släpptes utan Bruno Hansens godkännande och samtyckte. Låtarna är ifrån tiden 1985-94 som Last Resort Records på något sätt kommit över.

Skivan börjar med ”Welcome” som är en härligt svängig låt med Brunos underbart lena röst. Skönt att åter igen få höra Bruno på sång, men man kan inte kalla denna skiva för vikingarock precis utan den här går nog hem hos de flesta. Andra låten heter ”Time” och även den är en härlig låt med ett litet mystisk sound bitvis.

Som tredje låt kommer ”Guldgrävaren”, den första på svenska och detta är en ruskigt bra låt om just en guldgrävare, en av de bästa på hela skivan. Man vill hela tiden sjunga med i låten och med Brunos röst så drömmer man sig bort. ”Come on” som det är dags för nu är en riktig partylåt som med glädje kan köras på fester för att komma igång.

Femte låten handlar om en tjej vid namn ”Monica” och som de tidigare låtarna så är detta också en mycket bra låt och den handlar om hennes tragiska liv. Som sjätte låt kommer en instrumental vid namn ”Nu blommar det”, skön att lyssna på vid en del tillfällen men jag gillar bäst när det är sång med i låtarna. ”Den vilde krigaren” som är nästa låt börjar med ett intro med åska medan en röst pratar i början innan den går över i ett bra tempo. Detta är ännu en kanonlåt och som denna gång handlar om en krigare.

Åttonde låten antar jag är en kärlekslåt för den heter ”Woman”, en lugn och harmfylld låt. Men nu är det äntligen dags för Brunos absolut bästa låt genom tiderna ”Bedrövelsens tidevarv” som börjar lugnt i början där han sjunger om hur det är att befinna sig i bedrövelsens tidevarv. Sedan övergår den i ett snabbare tempo fast fortfarande i samma underbara stil, och denna låt går det inte att tröttna på. Det är sån underbar låt så det knappt finns ord att beskriva den med.

Den tionde låten är ännu en kärlekslåt vid namn ”Kärlekens drömmar” som är en väldigt lugn och skön låt som passar in bra i sorgsna tider. Den näst sista låten ”Flickor och pojkar” är nog den låt som är sämst på skivan, med ett dåligt och jobbigt intro så övergår den sen i en lätt och tråkig text.

”Ung och vild” är den sista låten som även den hör till de sämre på skivan men en rätt bra låt ändå, men för den som har den senaste versionen av skivan så finns det ett bonusspår med och det är ”Så länge skutan kan gå”. Det är en härlig låt i ett bra tempo som avslutar denna underbara skiva på ett utomordentligt sätt.

För den som älskar Brunos röst ifrån ”early years” med Ultima Thule så är denna skiva ett måste och för er andra som inte lyssnat på Bruno tidigare så är det en kanon skiva ändå, för vem kan inte gilla Brunos röst?

Skriven av Löven