Recensioner - Ultima Thule - Rötter

Recension: Ultima Thule - Rötter

Skivan inleds med ett intro, "Skapelsen" som inleds med vargflocksylande och kraxande korpar som skapar en väldigt skön stämning. Därefter kommer ett tal igång som tycks läsas upp på det vikingatida språket, vilket är mycket intressant.

Sedan är det så dags för spår två på skivan, "Tid som varit", och det låter verkligen "Thule", man känner igen Thules klassiska rockiga sound. En mycket bra text är som vanligt given, denna gång handlar det om hur man levde förr, man satt runt elden och sjöng sånger och berättade sagor och annat för varandra (mycket sunt till skillnad mot dagens folk som sitter och går ner sig rakt mot avgrundens rand genom att sitta vid sina TV-apparater och datorer).

Därefter är det dags för den tredje låten som heter "Nidingsdåd". Låten inleds väldigt lugnt och harmoniskt med ett rogivande gitarrspel och munspel innan låten kommer igång. Denna låt låter helt fantastiskt, ett tungt och härligt sound, det verkar lite som att grabbarna har fått en nytändning.

Den fjärde låten är "Valkyrjor visar vägen", som även fanns med på singeln "Lokes träta" som släpptes exklusivt för Kuggnäsfestivalen 2004 i endast 1020 exemplar. Det är rockig låt med ett tungt och mäktigt sound. Låten handlar om Valkyriorna som hämtade hem de fallne till Valhall.

Femte låten heter "Balders Hird", och även den har ett klassiskt Thule-sound rakt igenom. Den handlar om Balders hird där alla är fria män.

Efter den följer sedan "Om Skallargrims son". Det är en lite lugnare låt med ett tungt sound om hur Skallargrims son levde på 900-talet. Det är en av de bättre låtarna på skivan.

Som sjunde låt följer därefter den längsta låten, "Havamal" som har en intressant text och som avslutas med ett tal. (En text ur Havamal V, Den Poetiska Eddan.)

I Österled står sedan på tur, som fanns med på Carolus Rex VII. Soundet är lite segt, dock så är texten intressant som handlar om vikingarnas färder och hur de fick stenar resta efter sig av sina anhöriga.

Som nionde låt följer sedan "Rider igen", som inleds med basspel och lugn sång innan låten drar igång som är en rockig och härlig sådan. Det är ett ganska klassiskt Thule-sound i denna låt som är lätt att lyssna på.

Den tionde låten har samma namn som skivan, nämligen "Rötter". Den inleds med distad gitarr innan det hela kommer igång. Denna låt har ett lite mer röjigt sound som är härligt att lyssna på, refrängen känns dock lite tjatig på något sätt. Denna låt har även den en intressant text om hur man levde förr.

Nummer elva heter "Blotlåt", och är en lugn och fin balladliknande låt som handlar om det gamla blotfirandet som känns lite speciell. Låten är väldigt trevlig på något sätt.

Efter den följer sedan "Flyg i natt" som inleds med vackert gitarrspel, man känner igen det sköna ljudet från många andra Ultima Thule-riff. Detta är en rockig och härlig låt som är en av de bästa på skivan.

Som näst sista låt kommer sedan "Slag vid Birkabro", den inleds lugnt och harmoniskt gitarr och sång. Detta är en ballad med lite egen stil. Det är en väldigt lättlyssnad låt och dessutom är det den näst längsta låten på skivan som är 5:40 lång. Den avslutas lika lugnt som den började.

Efter den följer ett outro som heter "Outro - Ragnarök", och även denna består av ett tal, liksom introt. En mycket skön avslutning på skivan

Detta är en skiva som verkligen känns genomarbetad, det är ingen låt på skivan som är dålig utan alla känns väldigt passande ihop. Man kan gott säga att ”Grabbarna är tillbaka!”.